Broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” har inte bara väckt uppmärksamhet i Sverige.
Faktiskt publicerade jag nyligen här en artikel av Jan-Erik Gustavsson. ”Om kriget kommer”. Ska Ryssland ge upp? Farlig svensk politik.
Jag är glad att kunna publicera en artikel av David Swansson, tack vare översättning av Christine Vaple. Tack än en gång Christine. David Swansson
David Swanson är författare, aktivist, journalist och radiovärd. Han är ansvarig för WorldBeyondWar.org och kampanjsamordnare för RootsAction.org. Swansons böcker inkluderar War is A Lie. Han bloggar på DavidSwanson.org och WarIsACrime.org. Han är värd för Talk Nation Radio. Han har nominerats för Nobelprispriset 2015, 2016, 2017.
* Har under de senaste dagarna fått tips om artikeln ovan från läsare, som ”Information eller propaganda ?
Här åsikt och tankar kring ”Om kriget kommer” från Washington’s blog. Washingtons blog (Samma artikel). Tack!
Artikeln.
Sveriges regering har återinfört allmän värnplikt skickat en propagandabroschyr som främjar rädsla, russofobi och krigstänkande till alla hushåll .
Trots mitt svenskklingande efternamn skriver jag detta i USA och kommer utan tvivel att tvingas erkänna att det militaristiska hotet från lilla Sverige knappast går att jämföra med Pentagons. Medan Sverige är nr fem i vapenförsäljning till fattiga länder och nr nio totalt, vet vi alla vem som är nummer ett. Sverige är faktiskt kund hos USAs vapentillverkare, även om landets militära utgifter inte närmar sig USAs, inte ens räknat per capita. Visserligen har Sverige 29 soldater i Afghanistan men det är svårt att föreställa sig att de skulle stå för större delen av skadorna. Och medan Sverige aktivt deltar i NATOs krig, träning och propaganda, är landet fortfarande tekniskt sett inte medlem.
Trots sin primära roll i skapandet av det nya kalla kriget, och dess ledande roll i militarismen världen över, kan USA nu se till Sverige för några av de mest katastrofala potentiella stegen framåt. USA har inte allmän värnplikt, och även om det har kabelnyheter, en twittrande president och kongressresolutioner, har det ännu inte någon tjusig broschyr som instruerar alla om ett korrekt beteende i krig.
Att det fredliga progressiva Sverige har en sådan kan utgöra en slags tröst och en hoppfull väg framåt för krigsprofitörer överallt, när de ser vapentillverkarnas aktier rasa i kölvattnet av toppmötet i Singapore.
Det finns en rörelse bland Demokrater i Washington, som omfattar många av de kongressmedlemmarna som nu kritiserar varje ansats till fred i Korea, som kräver att 18-åriga kvinnor att liksom männen ska registrera sig för en eventuell inkallelse. Tvärtemot den liberala uppfattningen är detta inte en progressiv reform. I motsats till vad även USAs fredsaktivister tror är allmän värnplikt ett steg närmare krig..
Eftersom vi alla har ett intresse av att Japan står fast vid artikel 9 och med hänsyn till alla regeringars ståndpunkt i frågor om fred och krig, bör vi alla vara uppmärksamma på de faror som lurar i Sveriges broschyr ”Om krisen eller kriget kommer”. Naturligtvis är det så att kriget inte bara bryter ut. Kriget har inte alls brutit ut i rika välbeväpnade länder sedan andra världskriget. De har förts i de fattiga länderna i världen, och har ofta frambringat stöd ”hemma” genom att främja rädslan för att krig skulle kunna ”bryta ut”, eller genom att jämställa mindre förbrytelser med krig.
Kommentar: Artikel 9 i Japans konstitution förbjuder krig som medel att lösa konflikt ”ARTICLE 9. (1) Aspiring sincerely to an international peace based on justice and order, the Japanese people forever renounce war as a sovereign right of the nation and the threat or use of force as means of settling international disputes.
(2) In order to accomplish the aim of the preceding paragraph, land, sea, and air forces, as well as other war potential, will never be maintained. The right of belligerency of the state will not be recognized.” Wikipedia
Tragiskt nog har de faktiska krigen frambringat den småskaliga terrorism som används för att rättfärdiga förberedelser för fler krig. Terrorismen har som man kunde vänta sig ökat under kriget mot terrorism (enligt Global Terrorism Index). 99,5% av terrorattackerna sker i länder som för krig och/eller begår övergrepp som frihetsberövande utan rättegång, tortyr eller utomrättsliga mord. De flesta terrorattacker sker i de ”befriade” och ”demokratiserade” länderna Irak och Afghanistan. De terroristgrupper som är ansvariga för mest terrorism (det vill säga icke-statligt politiskt motiverat våld) runt om i världen har vuxit fram ur USA-ledda krig mot terrorism. Dessa krig har gjort att många högt uppsatta amerikanska regeringstjänstemän och till och med några amerikanska regeringsrapporter, beskriver militärt våld som kontraproduktivt, att det skapar fler fiender än det dödar. Peace Science Digest skriver: ”Utplaceringen av trupper i ett annat land ökar risken för attacker från terrororganisationer från det landet. Vapenexport till ett annat land ökar risken för attacker från terrororganisationer från det landet. 95% av alla självmordsattacker utförs för att uppmana utländska ockupanter att lämna terroristens hemland.”
Rekommenderar Sveriges handbok en organiseringen av massor av svenskar för att lobba regeringen att sluta sälja vapen, ta hem svenska trupper från Afghanistan, hålla sig borta från NATO, skriva under det nya fördraget om förbud mot kärnvapen, eller öka utlandsbiståndet? Dessa är i själva verket steg som vanliga människor kan ta för i frågan om krig. Det står ingenting om det i ”Om krisen eller kriget kommer”. Tvärtom varnar den här hjälpsamma broschyren människor för att undvika stora grupper – precis det de borde bilda för att med icke-våld kräva en fredlig politik. I själva verket nämner denna högteknologiska krigsreklam, vid sidan av krig, som något man ska ”motstå” (uppenbarligen på samma generella militariserade sätt) inte bara terrorattacker, och inte bara cyberattacker (så att kriget rättfärdigas av ett påstående att någon hackade en dator), men också ”försök att påverka Sveriges beslutsfattare eller invånare” (så att denna skrift i sig utgör en grund för krig). Broschyren anger också möjligheten och makten att avskaffa medborgerliga rättigheter genom införande av krigslagar.
”Om krisen eller kriget kommer” talar om militära insatser som ”försvar” trots sin kontraproduktiva historia när det gäller att försvara människor, och beskriver ”civilt försvar” som ett ansvar att ”stödja Försvarsmakten”. Inte ett ord om obeväpnat civilförsvar, om icke-samarbete, eller om icke-våldmotståndets verktyg och möjligheter mot tyranni, eller om den överlägsna framgång som icke-våldskampanjer har över våldsamma sådana.
Istället, utan att någonsin namnge Ryssland, målar den svenska broschyren upp ”motstånd” som en våldsam men hjältemodig och intill-döden kamp mot den främmande ondskan under ledning av den lömske Vladimir Putin.
Det främsta resultatet av detta är säkert främjandet av rädsla, vilket skadar förmågan att tänka klart. Ett annat resultat är att likasinnade krigsförespråkare i USA kan peka på Sveriges tal om ”motstånd” som en ärofull insats i nivå med sådant under andra världskriget. Utrikesdepartementets talesman beskrev ju D-Day som ett ögonblick av stor enighet mellan USA och Tyskland. Antalet personer i USA som vet att Sovjetunionen var dess allierade då skulle troligen få rum på en kobbe i Stockholms skärgård.
