Ukrainare kunde besegra en rysk ockupation genom att skala upp det obeväpnade motståndet

Av Craig Brown, Jørgen Johansen, Majken Jul Sørensen och Stellan Vinthagen, Waging Ickevåld, Mars 29, 2022

Som freds-, konflikt- och motståndsforskare ställer vi oss själva samma fråga som många andra idag: Vad skulle vi göra om vi var ukrainare? Vi hoppas att vi skulle vara modiga, osjälviska och kämpa för ett fritt Ukraina baserat på den kunskap vi har. Motstånd kräver alltid självuppoffring. Ändå finns det effektiva sätt att motstå invasion och ockupation som inte involverar att beväpna oss själva eller andra, och som kommer att leda till färre ukrainska dödsfall än militärt motstånd.

Vi funderade på hur – om vi bodde i Ukraina och precis hade blivit invaderade – vi bäst skulle försvara det ukrainska folket och kulturen. Vi förstår logiken bakom den ukrainska regeringens vädjan om vapen och soldater från utlandet. Vi drar dock slutsatsen att en sådan strategi bara kommer att förlänga smärtan och leda till ännu större död och förstörelse. Vi minns krigen i Syrien, Afghanistan, Tjetjenien, Irak och Libyen, och vi skulle sträva efter att undvika en sådan situation i Ukraina.

Frågan kvarstår då: Vad skulle vi göra istället för att skydda det ukrainska folket och kulturen? Vi ser med respekt på alla soldater och modiga civila som kämpar för Ukraina; hur kan denna kraftfulla vilja att kämpa och dö för ett fritt Ukraina tjäna som ett verkligt försvar av det ukrainska samhället? Redan nu använder människor över hela Ukraina spontant ickevåldsamma medel för att bekämpa invasionen; vi skulle göra vårt bästa för att organisera ett systematiskt och strategiskt civilt motstånd. Vi skulle använda de veckor – och kanske till och med månader – som vissa områden i västra Ukraina kan förbli mindre påverkade av militära strider för att förbereda oss själva och andra civila för vad som ligger framför oss.

Istället för att satsa vårt hopp på militära medel skulle vi omedelbart sätta igång att utbilda så många människor som möjligt i civilt motstånd, och sikta på att bättre organisera och samordna det civila motståndet som redan sker spontant. Forskning på detta område visar att obeväpnat civilt motstånd under många omständigheter är effektivare än väpnad kamp. Att bekämpa en ockupationsmakt är alltid svårt, oavsett vilka medel som används. Men i Ukraina finns det kunskap och erfarenhet av att fredliga medel kan leda till förändring, som under den orangea revolutionen 2004 och Maidan-revolutionen 2014. Även om omständigheterna är väldigt olika nu, kan ukrainare använda de kommande veckorna för att lära sig mer, sprida denna kunskap och bygga nätverk, organisationer och infrastruktur som kämpar för ukrainskt oberoende på det mest effektiva sättet.

Idag finns en omfattande internationell solidaritet med Ukraina – stöd vi kan räkna med att utökas till obeväpnat motstånd i framtiden. Med detta i åtanke skulle vi fokusera våra ansträngningar på fyra områden.

1. Vi skulle upprätta och fortsätta förbindelser med ryska civilsamhällesgrupper och medlemmar som stöder Ukraina. Även om de är under hårt tryck finns det människorättsgrupper, oberoende journalister och vanliga medborgare som tar stora risker för att stå emot kriget. Det är viktigt att vi vet hur vi ska hålla kontakten med dem genom krypterad kommunikation och vi behöver kunskap och infrastruktur om hur vi ska göra detta. Vårt största hopp om ett fritt Ukraina är att den ryska befolkningen störtar Putin och hans regim genom en ickevåldsrevolution. Vi erkänner också det modiga motståndet mot Vitrysslands ledare Alexander Lukasjenko och hans regim, vilket uppmuntrar fortsatt koppling och samordning med aktivister i landet.

2. Vi skulle sprida kunskap om principerna för ickevåldsmotstånd. Ickevåldsmotstånd bygger på en viss logik och att hålla fast vid en principiell linje av ickevåld är en viktig del av detta. Vi talar inte bara om moral, utan om vad som är mest effektivt under omständigheterna. En del av oss hade kanske blivit frestade att döda ryska soldater om vi sett möjligheten, men vi förstår att det inte ligger i vårt intresse i längden. Att döda endast ett fåtal ryska soldater kommer inte att leda till någon militär framgång, men kommer sannolikt att delegitimera alla inblandade i civilt motstånd. Det kommer att göra det svårare för våra ryska vänner att stå på vår sida och lättare för Putin att hävda att vi är terrorister. När det kommer till våld har Putin alla kort på handen, så vår bästa chans är att spela ett helt annat spel. Vanliga ryssar har lärt sig att tänka på ukrainare som sina bröder och systrar, och vi bör dra maximal nytta av detta. Om ryska soldater tvingas döda många fredliga ukrainare som gör motstånd på ett modigt sätt, kommer moralen hos de ockuperande soldaterna att minska kraftigt, desertering kommer att öka och den ryska oppositionen kommer att stärkas. Denna solidaritet från vanliga ryssar är vårt största trumfkort, vilket betyder att vi måste göra allt vi kan för att säkerställa att Putins regim inte har möjlighet att ändra denna uppfattning om ukrainare.

3. Vi skulle sprida kunskap om metoder för ickevåldsmotstånd, särskilt de som har använts med framgång under invasioner och ockupationer. I de områden i Ukraina som redan är ockuperade av Ryssland, och i händelse av en utdragen rysk ockupation, skulle vi vilja att vi själva och andra civila är beredda att fortsätta kampen. En ockupationsmakt behöver stabilitet, lugn och samarbete för att kunna genomföra ockupationen med minsta möjliga resurser. Ickevåldsmotstånd under ockupation handlar om icke-samarbete med alla aspekter av ockupationen. Beroende på vilka aspekter av ockupationen som är mest föraktade, inkluderar potentiella möjligheter för ickevåldsmotstånd strejker i fabrikerna, bygga ett parallellt skolsystem eller vägran att samarbeta med administrationen. Vissa ickevåldsmetoder handlar om att samla många människor i synliga protester, även om det under en ockupation kan vara förenat med stora risker. Det är nog inte dags för de stora demonstrationer som präglat Ukrainas tidigare ickevåldsrevolutioner. Istället skulle vi fokusera på mer spridda handlingar som är mindre riskfyllda, såsom bojkott av ryska propagandaevenemang, eller samordnade dagar för vistelse hemma, vilket kan få ekonomin att stanna. Möjligheterna är oändliga och vi kan hämta inspiration från länder som ockuperades av nazisterna under andra världskriget, från Östtimors självständighetskamp eller andra länder som ockuperas idag, som Västpapua eller Västsahara. Det faktum att Ukrainas situation är unik hindrar inte oss från att lära av andra.

4. Vi skulle etablera kontakt med internationella organisationer som Peace Brigades International eller Nonviolent Peaceforce. Under de senaste 40 åren har organisationer som dessa lärt sig hur internationella observatörer kan göra en betydande skillnad för lokala människorättsaktivister som lever med hot mot sina liv. Deras erfarenhet från länder som Guatemala, Colombia, Sudan, Palestina och Sri Lanka kan potentiellt utvecklas för att passa omständigheterna i Ukraina. Det kan ta ett tag att implementera, men på lång sikt skulle de kunna organisera och skicka ryska civila till Ukraina som "beväpnade livvakter", som en del av internationella team. Det kommer att bli svårare för Putins regim att begå grymheter mot den ukrainska civilbefolkningen om ryska civila bevittnar det, eller om vittnen är medborgare i länder som upprätthåller vänskapliga relationer med hans regim – till exempel Kina, Serbien eller Venezuela.