Som sexton delegater som representerar fredsrörelser från hela världen har vi rest från Asien, Stillahavsområdet, Europa och Nordamerika för att sammankalla Vancouver Women's Forum on Peace and Security på den koreanska halvön, ett evenemang som hålls i solidaritet med Kanadas feministiska utrikespolitik att främja en fredlig lösning av krisen på den koreanska halvön. Sanktioner och isolering har misslyckats med att stävja Nordkoreas kärnvapenprogram och istället allvarligt skada den nordkoreanska civilbefolkningen. En koreansk halvö fri från kärnvapen kommer endast att uppnås genom genuint engagemang, konstruktiv dialog och ömsesidigt samarbete. Vi utfärdar följande rekommendationer till utrikesministrarna som deltar i toppmötet den 16 januari om säkerhet och stabilitet på den koreanska halvön:
- Omedelbart engagera alla relevanta parter i dialog, utan förutsättningar, för att arbeta för att uppnå en kärnvapenfri koreansk halvö;
- Överge stödet för strategin för maximalt tryck, häva sanktioner som har skadliga effekter på det nordkoreanska folket, arbeta för normalisering av diplomatiska förbindelser, avlägsna hinder för engagemang mellan medborgare och medborgare och stärka det humanitära samarbetet;
- Förläng andan i den olympiska vapenvilan och bekräfta återupptagandet av dialog mellan koreanska länder genom att stödja: i) förhandlingar om fortsatt avbrytande av gemensamma militärövningar mellan USA och ROK i söder, och det fortsatta uppskjutandet av kärnvapen- och missiltester i norr, ii) ett löfte att inte genomföra en första attack, kärnvapen eller konventionell, och iii) en process för att ersätta vapenstilleståndsavtalet med ett fredsavtal i Korea;
- Följ alla säkerhetsrådets rekommendationer om kvinnor, fred och säkerhet. I synnerhet uppmanar vi er att implementera FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som erkänner att ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla stadier av konfliktlösning och fredsbyggande stärker fred och säkerhet för alla.
Dessa rekommendationer är baserade på vår långa erfarenhet av att engagera sig med nordkoreaner genom medborgardiplomati och humanitära initiativ, och från vår samlade expertis om militarism, kärnvapennedrustning, ekonomiska sanktioner och de mänskliga kostnaderna för det olösta Koreakriget. Toppmötet är en nykter påminnelse om att de samlade nationerna har ett historiskt och moraliskt ansvar att formellt avsluta Koreakriget. Ett löfte om att inte genomföra ett första anfall kan minska spänningarna genom att avsevärt minska uppfattningen om en attack och risken för felberäkningar som kan resultera i en avsiktlig eller oavsiktlig kärnvapenuppskjutning. Att lösa Koreakriget kan vara den enskilt mest effektiva åtgärden för att stoppa den intensiva militariseringen av nordöstra Asien, som allvarligt hotar freden och säkerheten för 1.5 miljarder människor i regionen. Den fredliga lösningen av den koreanska kärnvapenkrisen är nyckelsteget mot en total global eliminering av kärnvapen. 2
BAKGRUND OM REKOMMENDATIONER TILL UTrikesministrarna
- Omedelbart engagera alla relevanta parter i dialog, utan förutsättningar, för att arbeta för att uppnå en kärnvapenfri koreansk halvö;
- Förläng andan i den olympiska vapenvilan och bekräfta stödet för dialogen mellan koreanska länder genom att inleda: i) ett fortsatt avbrytande av gemensamma militärövningar mellan USA och ROK i söder, ii) ett löfte att inte genomföra en första attack, kärnvapen eller konventionell; och iii) en process för att ersätta vapenstilleståndsavtalet med ett fredsavtal i Korea;
2018 markerar 65-årsdagen av vapenstilleståndsavtalet, en vapenvila som undertecknades av militära befälhavare från Nordkorea, Kina och USA på uppdrag av det USA-ledda FN-kommandot.1 Sammanför representanter för de nationer som skickade vapen, trupper, läkare, sjuksköterskor och medicinsk hjälp till den USA-ledda militärkoalitionen under Koreakriget, erbjuder Vancouver-toppmötet en möjlighet att göra en kollektiv ansträngning till stöd för att förverkliga ett fredsavtal, för att uppfylla löftet enligt artikel IV i vapenstilleståndet. Den 27 juli 1953 undertecknade sexton utrikesministrar ett tillägg till vapenstilleståndet som bekräftade: "Vi kommer att stödja FN:s ansträngningar för att få till stånd en rättvis uppgörelse i Korea baserad på de principer som länge har fastställts av Förenta Nationerna, och som kräver ett enat, oberoende och demokratiskt Korea.” Toppmötet i Vancouver är en lämplig men nykter påminnelse om att de samlade nationerna har ett historiskt och moraliskt ansvar att formellt avsluta Koreakriget.
Ett löfte om att inte genomföra en första attack skulle ytterligare minska spänningarna genom att avsevärt minska risken för eskalering eller felberäkningar som kan resultera i en avsiktlig eller oavsiktlig kärnvapenuppskjutning. Som undertecknare av FN-stadgan är medlemsländerna skyldiga att lösa tvister med fredliga medel.2 Dessutom skulle ett förebyggande militärt angrepp på Nordkorea, hur begränsat det än är, nästan säkert utlösa ett massivt motanfall och resultera i en fullskalig attack. konventionella eller kärnvapenkrig på den koreanska halvön. US Congressional Research Service uppskattar att så många som 300,000 XNUMX skulle dödas under bara de första timmarna av strid. Dessutom skulle livet för tiotals miljoner människor vara i fara på båda sidor av den koreanska klyftan, och hundratals miljoner fler skulle direkt påverkas i hela regionen och utanför.
Att lösa Koreakriget kan vara den enskilt mest effektiva åtgärden för att stoppa den intensiva militariseringen av nordöstra Asien,3 som allvarligt hotar freden och säkerheten för 1.5 miljarder människor i regionen. Den massiva militära uppbyggnaden har negativt påverkat livet för de människor som bor nära amerikanska militärbaser, i Okinawa, Japan, Filippinerna, Sydkorea, Guam och Hawaii. Människors värdighet, mänskliga rättigheter och kollektiva rätt till självbestämmande i dessa länder har kränkts av militarisering. Deras landområden och hav som de är beroende av för sin försörjning och som har kulturell och historisk betydelse, kontrolleras av militären och förorenas av militära operationer. Sexuellt våld begås av militär personal mot värdsamhällen, särskilt kvinnor och flickor, och tron på att använda våld för att lösa tvister är djupt ingjuten för att upprätthålla patriarkala ojämlikheter som formar samhällen över hela världen.
- Överge stödet för strategin för maximalt tryck, häva sanktioner som har skadliga effekter på det nordkoreanska folket, arbeta för normalisering av diplomatiska förbindelser, avlägsna hinder för engagemang mellan medborgare och medborgare och stärka det humanitära samarbetet;
Utrikesministrarna måste ta itu med effekterna av ökade FN:s säkerhetsråd och bilaterala sanktioner mot Nordkorea, som har ökat i antal och stränghet. Medan förespråkare för sanktioner ser dem som ett fredligt alternativ till militära åtgärder, har sanktioner en våldsam och katastrofal inverkan på befolkningen, vilket framgår av sanktionerna mot Irak på 1990-talet, som ledde till att hundratusentals irakiska barn dog i förtid.4 UNSC insisterar på att FN:s sanktioner mot Nordkorea inte är riktade mot civilbefolkningen,5 men bevis tyder på motsatsen. Enligt UNICEF-rapporten från 2017 lider 28 procent av alla barn i åldern fem och under av måttlig till svår hämning.6 Även om FN:s säkerhetsråds resolution 2375 erkänner de "stora otillfredsställda behoven" hos medborgarna i Nordkorea, lägger den enbart ansvaret för dessa otillfredsställda behov med Nordkoreas regering och nämner inte den potentiella eller faktiska effekten av själva sanktionerna.
Dessa sanktioner riktar sig allt oftare till den civila ekonomin i Nordkorea och kommer därför sannolikt att ha ytterligare negativa effekter på människors försörjning. Till exempel påverkar förbuden mot textilexport och mot utsändning av arbetstagare till utlandet avsevärt de medel för vilka vanliga Nordkoreas medborgare vanligtvis tjänar resurser för att försörja sin försörjning. Dessutom riskerar de senaste åtgärderna för att begränsa Nordkoreas import av oljeprodukter ytterligare negativa humanitära effekter.
Enligt David von Hippel och Peter Hayes: "De omedelbara primära effekterna av reaktioner på olje- och oljeprodukter kommer att vara på välfärden; människor kommer att tvingas gå eller inte röra sig alls, och skjuta bussar istället för att åka i dem. Det blir mindre ljus i hushållen på grund av mindre fotogen och mindre elproduktion på plats. Det kommer att ske mer avskogning för att producera biomassa och träkol som används i förgasare för att köra lastbilar, vilket leder till mer erosion, översvämningar, mindre matgrödor och mer svält. Det kommer att finnas mindre dieselbränsle för att pumpa vatten för att bevattna risfält, för att bearbeta grödor till livsmedel, för att transportera mat och andra hushållsförnödenheter och för att transportera jordbruksprodukter till marknader innan de förstörs.”7 I sitt brev skriver FN:s humanitära boendekoordinator. för Nordkorea nämner 42 exempel där sanktioner har hämmat humanitärt arbete8, vilket nyligen bekräftades av Sveriges FN-ambassadör.9 FN, internationella organisationer och icke-statliga organisationer i Nordkorea har under flera år ställts inför ökade operativa svårigheter, såsom frånvaron av internationella banksystem för överföring av operativa medel. De har också drabbats av förseningar eller förbud mot tillhandahållande av nödvändig medicinsk utrustning och farmaceutiska produkter, samt hårdvara för jordbruk och vattenförsörjningssystem.
Framgången med sanktioner mot Nordkorea ser svag ut med tanke på att inledandet av en dialog mellan USA och Nordkorea är villkorat av Nordkoreas åtagande att kärnvapennedrustning. Denna förutsättning tar inte upp de bakomliggande orsakerna till Nordkoreas kärnkraftsprogram, nämligen Koreakrigets olösta karaktär och de fortsatta och ökande geopolitiska spänningarna i regionen, som länge föregick Nordkoreas kärnkraftsprogram och kan delvis betraktas som en nyckelmotivation. för att få kärnkraft. Istället efterlyser vi engagerad diplomati, inklusive faktisk dialog, normaliserade relationer och start av samarbetsvilliga, förtroendeskapande åtgärder som har potential att skapa och upprätthålla en stabil politisk miljö för ömsesidiga och fördelaktiga band i regionen och för att förebygga och tidig lösning av eventuell konflikt.
- Följ alla säkerhetsrådets rekommendationer om kvinnor, fred och säkerhet. I synnerhet uppmanar vi er att implementera FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som erkänner att ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla stadier av konfliktlösning och fredsbyggande stärker fred och säkerhet för alla.
Den globala studien som granskar femton år av UNSCR-implementeringen 1325 ger omfattande bevis som visar att kvinnors lika och meningsfulla deltagande i freds- och säkerhetsarbetet är avgörande för hållbar fred.
Genomgången, som spänner över tre decennier av fyrtio fredsprocesser, visar att av 182 undertecknade fredsavtal nåddes en överenskommelse i alla fall utom ett när kvinnogrupper påverkade fredsprocessen. Ministermötet följer lanseringen av Kanadas nationella handlingsplan för FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som visar ett åtagande att inkludera kvinnor i alla stadier av fredsprocessen. Detta möte är ett tillfälle för alla regeringar att säkerställa kvinnors deltagande på båda sidor om bordet. De länder som är närvarande vid toppmötet med en feministisk utrikespolitik måste anslå medel till kvinnoorganisationer och rörelser för att främja deras förmåga att delta.
VARFÖR VI BEHÖVER ETT FREDSAVTAL FÖR ATT AVSLUTA KOREAKRIGET
2018 är det sjuttio år sedan proklamationen av två separata koreanska stater, Republiken Korea (ROK) i söder och Demokratiska Folkrepubliken Korea (DPRK) i norr. Korea hade nekats suveränitet efter befrielsen från Japan, dess koloniala förtryckare, och delades istället godtyckligt av kalla krigets makter. Fientligheter utbröt mellan de konkurrerande koreanska regeringarna och ingripandet av utländska arméer internationaliserade Koreakriget. Efter tre års krig, mer än tre miljoner döda och den fullständiga förstörelsen av den koreanska halvön undertecknades ett vapenstillestånd, men det förvandlades aldrig till ett fredsavtal, som utlovats av undertecknarna av vapenstilleståndsavtalet. Som kvinnor från länder som deltog i Koreakriget tror vi att sextiofem år är alldeles för lång tid för en vapenvila. Frånvaron av ett fredsavtal har stoppat framstegen inom demokrati, mänskliga rättigheter, utveckling och återföreningen av koreanska familjer som tragiskt sett skildes åt i tre generationer.
ANMÄRKNINGAR:
1 Som en punkt för historisk korrigering är FN:s kommando inte en FN-enhet, utan en militär koalition ledd av USA. Den 7 juli 1950 rekommenderade FN:s säkerhetsråds resolution 84 medlemmar att tillhandahålla militär och annan hjälp till Sydkorea "se till att styrkor och annan hjälp är tillgänglig för ett enat kommando under USA." Följande nationer skickade trupper för att ansluta sig till den USA-ledda militärkoalitionen: det brittiska samväldet, Australien, Belgien, Kanada, Colombia, Etiopien, Frankrike, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Filippinerna, Thailand och Turkiet. Sydafrika tillhandahöll luftenheter. Danmark, Indien, Norge och Sverige stod för medicinska enheter. Italien stödde ett sjukhus. 1994 klargjorde FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali, "Säkerhetsrådet upprättade inte det enade kommandot som ett underordnat organ under dess kontroll, utan rekommenderade bara inrättandet av ett sådant kommando, och specificerade att det var under överinseende av Förenta staterna. Därför faller upplösningen av det enade kommandot inte inom något FN-organs ansvar utan är en fråga som faller inom USA:s regerings behörighet.”
2 Stadgan förbjuder hot eller användning av våld utom i fall där det var vederbörligen godkänt genom en resolution från säkerhetsrådet eller i fall av nödvändigt och proportionellt självförsvar. Förebyggande självförsvar är bara tillåtet när man står inför verkligt överhängande hot, när nödvändigheten av självförsvar är "omedelbar, överväldigande, lämnar inget val av medel och inget ögonblick av övervägande" enligt Caroline-formeln. Det skulle följaktligen vara ett brott mot internationell sedvanerätt att attackera Nordkorea så länge det inte angriper sig självt och så länge det fortfarande finns diplomatiska vägar att följa.
3 Enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) såg Asien 2015 "avsevärda ökningar" av militära utgifter. Av de tio största militärutgifterna finns fyra länder i nordöstra Asien och spenderade följande 2015: Kina 215 miljarder dollar, Ryssland 66.4 miljarder dollar, Japan 41 miljarder dollar, Sydkorea 36.4 miljarder dollar. Världens främsta militära spenderare, USA, spenderade alla fyra av dessa nordostasiatiska makter med 596 miljarder dollar.
4 Barbara Crossette, "Iraq Sanctions Kill Children, UN Reports", 1 december 1995, i New York Times, http://www.nytimes.com/1995/12/01/world/iraq-sanctions-kill-children- un-reports.html
5 UNSC 2375 "... är inte avsedda att ha negativa humanitära konsekvenser för civilbefolkningen i Nordkorea eller att negativt påverka eller begränsa sådana aktiviteter, inklusive ekonomisk verksamhet och samarbete, livsmedelsbistånd och humanitärt bistånd, som inte är förbjudna (...) och arbete av internationella och icke-statliga organisationer som utför bistånds- och hjälpverksamhet i Nordkorea till förmån för Nordkoreas civilbefolkning.”
6 UNICEF "The State of the World's Children 2017." https://www.unicef.org/publications/files/SOWC_2017_ENG_WEB.pdf
7 Peter Hayes och David von Hippel, "Sanctions on North Korean oil imports: impacts and efficacy", NAPSNet Special Reports, 05 september 2017, https://nautilus.org/napsnet/napsnet-special-reports/sanctions-on- nordkoreansk-olja-import-effekter-och effektivitet/
8 Chad O'Carroll, "Serious Concern about Sanctions' Impact on North Korea Aid Work: UN DPRK Rep", 7 december 2017, https://www.nknews.org/2017/12/serious-concern-about-sanctions -impact-on-north-korea-aid-work-un-dprk-rep/
9 Oron för de negativa humanitära effekterna av sanktionerna togs upp av Sveriges ambassadör till FN:s säkerhetsråd vid ett krismöte i december 2017: ”Åtgärderna som antagits av rådet var aldrig avsedda att ha en negativ effekt på humanitärt bistånd, därför rapporterar nyligen att sanktioner får negativa konsekvenser
