Rapport från NATO-toppmötet i Newport, Wales, 4-5 september 2014

Att upplösa Nato skulle vara alternativet

Den 4-5 september i den normalt fridfulla lilla walesiska staden Newport ägde det senaste NATO-toppmötet rum, mer än två år efter det sista toppmötet i Chicago i maj 2012.

Återigen såg vi samma bilder: stora områden avspärrade, trafikförbud och flygförbudszoner och skolor och butiker som tvingades stänga. Säkert avskärmade i sin 5-stjärniga Celtic Manor Hotel-resort, höll de "gamla och nya krigarna" sina möten i omgivningar långt ifrån de levande och arbetande verkligheterna för regionens invånare – och långt ifrån alla protester också. Verkligheten beskrevs faktiskt bättre som ett "nödläge", med säkerhetsåtgärder som kostade cirka 70 miljoner euro.

Trots de välbekanta scenerna fanns det faktiskt nya aspekter att hälsa på. Lokalbefolkningen var uppenbarligen sympatisk med orsaken till protesterna. En av huvudparollerna fick särskilt stöd – ”Välfärd istället för krigföring” – eftersom den resonerar starkt med önskemålen från många i en region präglad av arbetslöshet och bristande framtidsutsikter.

En annan ovanlig och anmärkningsvärd aspekt var polisens engagerade, samarbetsvilliga och icke-aggressiva beteende. Utan tecken på spänning och faktiskt med ett vänligt bemötande följde de med en protest ända fram till konferenshotellet och hjälpte till att göra det möjligt för en delegation av demonstranter att överlämna ett stort paket med protestlappar till "NATO-byråkraterna" .

Natotoppmötets agenda

Enligt inbjudningsbrevet från den avgående Natos generalsekreterare Rasmussen var följande frågor prioriterade under diskussionerna:

1. situationen i Afghanistan efter utgången av ISAF-mandatet och Natos fortsatta stöd till utvecklingen i landet
2. Natos framtida roll och uppdrag
3. krisen i Ukraina och förhållandet till Ryssland
4. den nuvarande situationen i Irak.

Krisen i och runt Ukraina, som bättre skulle kunna beskrivas som att slutföra detaljerna i en ny kollisionskurs med Ryssland, hade blivit den tydliga fokuspunkten under upptakten till toppmötet, eftersom Nato ser detta som en möjlighet att motivera sitt fortsatt existens och återuppta en "ledande roll". En debatt om strategierna och relationerna till Ryssland, inklusive hela frågan om ”smart försvar”, kulminerade således i en debatt om konsekvenserna av Ukrainakrisen.

Östeuropa, Ukraina och Ryssland

Under toppmötet ledde detta till godkännandet av en handlingsplan för att öka säkerheten i samband med krisen i Ukraina. En östeuropeisk "mycket hög beredskapsstyrka" eller "spjutspets" på cirka 3-5,000 XNUMX soldater kommer att bildas, som kommer att kunna sättas in inom några dagar. Om Storbritannien och Polen får sin vilja igenom kommer styrkans huvudkontor att ligga i Szczecin, Polen. Som avgående Natos generalsekreterare Rasmussen uttryckte det: "Och det sänder ett tydligt budskap till alla potentiella angripare: skulle du ens tänka på att attackera en allierad, kommer du att möta hela alliansen."

Styrkorna kommer att ha flera baser, inklusive flera i de baltiska länderna, med permanenta avdelningar på 300-600 soldater. Detta är säkerligen ett brott mot grundlagen om ömsesidiga relationer, samarbete och säkerhet som Nato och Ryssland undertecknade 1997.

Enligt Rasmussen är krisen i Ukraina en "avgörande punkt" i Natos historia, som nu är 65 år gammal. "När vi minns förödelsen av första världskriget, testas vår fred och säkerhet återigen, nu av Rysslands aggression mot Ukraina."... "Och den kriminella nedskjutningen av Flight MH17 har klargjort att en konflikt i en del av Europa kan få tragiska konsekvenser runt om i världen."

Vissa Nato-länder, särskilt nya medlemmar från Östeuropa, vädjade om att 1997 års grundande av NATO-Ryssland skulle upphävas på grund av att Ryssland har brutit mot det. Detta avvisades av andra medlemmar.

Storbritannien och USA vill stationera hundratals soldater i östra Europa. Redan före toppmötet, britterna gånger rapporterade att trupper och pansardivisioner kommer att skickas "ofta" på övningar till Polen och de baltiska länderna under det kommande året. Tidningen såg detta som ett tecken på Natos beslutsamhet att inte bli "skrämd" av annekteringen av Krim och destabilisering av Krim. Ukraina. Handlingsplanen som beslutades om förutser fler stridsövningar i olika länder och skapandet av nya permanenta militärbaser i Östeuropa. Dessa manövrar kommer att förbereda alliansens ”spjutspets” (Rasmussen) för dess nya uppgifter. Nästa "snabba treudd" är planerad till September 15-26, 2014, i den västra delen av Ukraina. Deltagare kommer att vara Nato-länder, Ukraina, Moldavien och Georgien. De baser som behövs för handlingsplanen kommer troligen att finnas i de tre baltiska länderna, Polen och Rumänien.

Ukraina, vars president Porosjenko deltog i en del av toppmötet, kommer också att få ytterligare stöd för att modernisera sin armé när det gäller logistik och dess kommandostruktur. Beslut om stöd i form av direkta vapenleveranser överlämnades till enskilda Nato-medlemmar.

Uppbyggnaden av ett "missilförsvarssystem" kommer också att fortsätta.

Mer pengar till rustning

Att genomföra dessa planer kostar pengar. Inför toppmötet förklarade Natos generalsekreterare, "Jag uppmanar alla allierade att ge ökad prioritet åt försvaret. När de europeiska ekonomierna återhämtar sig från den ekonomiska krisen bör också våra investeringar i försvaret göra det.” Det (gamla) riktmärket att låta varje NATO-medlem investera 2 % av sin BNP i vapen återupplivades. Eller åtminstone, som förbundskansler Merkel påpekade, militära utgifter bör inte minskas.

Med tanke på krisen i Östeuropa varnade Nato för riskerna med ytterligare nedskärningar och insisterade på att Tyskland skulle öka sina utgifter. Enligt den tyska aktualitetsmagasinet Der Spiegel, ett konfidentiellt Nato-dokument för medlemsländernas försvarsministrar rapporterar att "hela kapacitetsområden [skulle behöva] överges eller minskas avsevärt” om försvarsutgifterna skärs ytterligare, eftersom år av nedskärningar har lett till en dramatisk uttunning i försvarsmakten. Utan bidrag från USA, fortsätter tidningen, skulle alliansen ha en avsevärt begränsad kapacitet att genomföra operationer.

Så nu ökar trycket, särskilt på Tyskland, att öka försvarsutgifterna. Enligt Natos interna rankningar kommer Tyskland 2014 att ligga på 14:e plats med sina militära utgifter på 1.29 procent av BNP. Ekonomiskt sett är Tyskland det näst starkaste landet i alliansen efter USA.

Eftersom Tyskland har aviserat sin avsikt att anta en mer aktiv utrikes- och säkerhetspolitik behöver detta också komma till uttryck i ekonomiska termer, enligt Natos befäl. "Det kommer att öka trycket på att göra mer för att skydda de östeuropeiska NATO-medlemmarna, sade den försvarspolitiska talespersonen för CDU/CDU-fraktionen i Tyskland, Henning Otte. "Det kan också innebära att vi måste anpassa vår försvarsbudget för att möta den nya politiska utvecklingen," han fortsatte.

Denna nya omgång av vapenutgifter kommer att få fler sociala offer. Att förbundskansler Merkel mycket försiktigt undvek några specifika löften å den tyska regeringens vägnar berodde säkerligen på den inrikespolitiska situationen. Trots den senaste tidens slag av krigstrummor har den tyska befolkningen förblivit bestämt motståndskraftig mot tanken på ytterligare beväpning och fler militära manövrar.

Enligt SIPRI-siffror är 2014 förhållandet mellan Natos militära utgifter och ryska fortfarande 9:1.

Ett allt mer militärt sätt att tänka

Under toppmötet kunde en märkbart (även skrämmande) aggressiv ton och formulering höras när det gällde Ryssland, som återigen förklarats som en "fiende". Denna bild skapades av polariseringen och de billiga anklagelserna som kännetecknar toppmötet. De närvarande politiska ledarna kunde ständigt höras hävda att "Ryssland är skyldigt till krisen i Ukraina", tvärtemot de fakta som till och med de känner till. Det saknades fullständig kritik, eller till och med reflekterande hänsyn. Och den närvarande pressen gav också sitt nästan enhälliga stöd, oavsett vilket land de kom från.

Termer som "gemensam säkerhet" eller "dödande" var inte välkomna; det var ett toppmöte av konfrontation som satte en kurs mot krig. Detta tillvägagångssätt verkade helt ignorera varje möjlig lättnad av situationen med vapenvila eller återupptagande av förhandlingar i Ukraina. Det fanns bara en möjlig strategi: konfrontation.

irak

En annan viktig roll vid toppmötet spelades av krisen i Irak. Under sammankomsten förklarade president Obama att flera Nato-stater bildade en "ny koalition av de villiga" för att bekämpa IS i Irak. Enligt USA:s försvarsminister Chuck Hagel är det USA, Storbritannien, Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och Turkiet. De hoppas få sällskap av ytterligare medlemmar. Utplaceringen av marktrupper är fortfarande utesluten för den nuvarande situationen, men det kommer att bli utökad användning av flyganfall med både bemannade flygplan och drönare samt vapenleveranser till lokala allierade. En övergripande plan för att bekämpa IS ska läggas fram för FN:s generalförsamlings möte senare i september. Exporten av vapen och andra vapen ska fortsätta.

Även här ökar trycket på Tyskland att delta i insatsen med egna flygplan (moderniserade Tornados med GBU 54-vapen).

Nato-ledarna uppvisade ett militärt sätt att tänka där det inte finns plats för något av de alternativa sätt att bekämpa IS som för närvarande föreslås av fredsforskare eller fredsrörelsen.

NATO expansion

En annan punkt på agendan var den långsiktiga ambitionen att ta in nya medlemmar, särskilt Ukraina, Moldavien och Georgien. Löften gavs till dem, såväl som till Jordanien och provisoriskt även Libyen, att ge stöd till "reformen av försvars- och säkerhetssektorn".

För Georgien kom man överens om ett "väldigt paket av åtgärder" som skulle leda landet mot NATO-medlemskap.

När det gäller Ukraina hade premiärminister Yatsenyuk föreslagit omedelbar antagning men detta gick man inte med på. Det verkar som att Nato fortfarande anser att riskerna är för höga. Det finns ett annat land som har ett påtagligt hopp om att bli medlem: Montenegro. Beslut kommer att tas under 2015 om antagning.

En annan intressant utveckling var utvidgningen av samarbetet med två neutrala nationer: Finland och Sverige. De ska integreras ännu närmare i Natos strukturer vad gäller infrastruktur och ledning. Ett avtal som kallas "Host NATO Support" tillåter Nato att inkludera båda länderna i manövrer i norra Europa.

Före toppmötet fanns det också rapporter som avslöjade hur alliansens inflytandesfär även utvidgas ytterligare mot Asien med hjälp av ”Partnerships for Peace”, vilket gör att Filippinerna, Indonesien, Kazakstan, Japan och till och med Vietnam kommer in i Natos sikte. Det är uppenbart hur Kina kunde inringas. För första gången har Japan också utsett en permanent representant till Natos högkvarter.

Och ytterligare expansion av Natos inflytande mot Centralafrika stod också på agendan.

Situationen i Afghanistan

Misslyckandet med Natos militära engagemang i Afghanistan förpassas i allmänhet till bakgrunden (av pressen men också av många i fredsrörelsen). Ännu ett manipulerat val med krigsherrarnas föredragna segrare (oavsett vem som blir president), en helt instabil inrikespolitisk situation, svält och fattigdom präglar alla livet i detta lidande land. Huvudaktörerna som ansvarar för det mesta är USA och NATO. Ett fullständigt tillbakadragande är inte planerat utan snarare en ratificering av ett nytt ockupationsfördrag, som president Karzai inte längre ville underteckna. Detta skulle tillåta internationella truppkontingenter på cirka 10,000 800 soldater att stanna kvar (inklusive upp till XNUMX tyska väpnade styrkor). Det ”övergripande angreppssättet” kommer också att intensifieras, det vill säga det civila-militära samarbetet. Och den politik som så uppenbart har misslyckats kommer att drivas vidare. De som lider kommer att fortsätta att vara den allmänna befolkningen i landet som berövas varje chans att se en oberoende, självbestämd utveckling i sitt land – vilket också skulle hjälpa dem att övervinna krigsherrarnas kriminella strukturer. Den uppenbara samhörigheten mellan de båda vinnande partierna i valet för USA och Nato kommer att hindra en oberoende, fredlig utveckling.

Så det är fortfarande sant att säga: Fred i Afghanistan har ännu inte uppnåtts. Samarbetet mellan alla krafter för fred i Afghanistan och den internationella fredsrörelsen behöver utvecklas ytterligare. Vi bör inte tillåta oss själva att glömma Afghanistan: det är fortfarande en viktig utmaning för fredsrörelserna efter 35 år av krig (inklusive 13 år av Nato-krig).

Ingen fred med Nato

Så fredsrörelsen har tillräckligt med skäl att demonstrera mot denna politik med konfrontation, beväpning, "demonisering" av den så kallade fienden och ytterligare NATO-expansion österut. Just den institution vars politik är väsentligt ansvarig för krisen och inbördeskriget försöker suga ur dem den livsnerv som behövs för dess fortsatta existens.

Återigen har NATO-toppmötet 2014 visat: För fredens skull blir det ingen fred med Nato. Alliansen förtjänar att avskaffas och ersättas med ett system med gemensam kollektiv säkerhet och nedrustning.

Åtgärder organiserade av den internationella fredsrörelsen

Initierat av det internationella nätverket "No to war - No to NATO", som ger kritisk bevakning av ett NATO-toppmöte för fjärde gången, och med starkt stöd från den brittiska fredsrörelsen i form av "Campaign for Nuclear Disarmament (CND)" och "Stoppa krigskoalitionen", en mångfald av fredshändelser och aktioner ägde rum.

De viktigaste händelserna var:

• En internationell demonstration i Newport den 30 september 2104. Med ca. 3000 deltagare var det den största demonstrationen som staden har sett under de senaste 20 åren, men fortfarande för liten för att verkligen vara tillfredsställande med tanke på den rådande situationen i världen. Talare från fackföreningar, politik och den internationella fredsrörelsen var alla eniga i sitt tydliga motstånd mot krig och för nedrustning, och med hänsyn till behovet av att utsätta hela Nato-idén för omförhandling.
• Ett internationellt mottoppmöte ägde rum i Cardiffs stadshus den 31 augusti med stöd av det lokala rådet och den 1 september i Newport. Detta mottoppmöte stöddes med finansiering och personal av Rosa Luxemburg Foundation. Den lyckades med framgång uppnå två mål: dels en detaljerad analys av den internationella situationen och dels utformningen av politiska alternativ och handlingsalternativ inom fredsrörelsen. Vid mottoppmötet spelade feministisk kritik av Natos militarisering en särskilt intensiv roll. Alla evenemang genomfördes i en atmosfär av uttrycklig solidaritet och utgör säkerligen grunden för ett starkare framtida samarbete i den internationella fredsrörelsen. Deltagarantalet var också mycket glädjande med cirka 300.
• Ett internationellt fredsläger i en vackert belägen park i utkanten av Newports innerstad. Särskilt yngre deltagare i protestaktionerna fick plats här för livliga diskussioner, med 200 personer som deltog i lägret.
• En demonstrationståg på toppmötets första dag väckte mycket positiv uppmärksamhet från media och lokalbefolkningen, med cirka 500 deltagare som förde protesten direkt till toppmötets ytterdörrar. För första gången kunde ett tjockt paket med protestresolutioner överlämnas till Nato-byråkraterna (som förblev namnlösa och ansiktslösa).

Återigen visade det sig vara stort medialt intresse för mothändelserna. Walesiska tryckta medier och onlinemedier fick intensiv bevakning, och den brittiska pressen gav också omfattande rapportering. De tyska TV-bolagen ARD och ZDF visade bilder från protestaktionerna och vänsterpressen i Tyskland bevakade också mottoppmötet.

Alla protesthändelser skedde absolut fredligt, utan något våld. Naturligtvis berodde detta främst på demonstranterna själva, men lyckligtvis bidrog även den brittiska polisen till denna prestation tack vare deras samarbetsvilliga och lågmälda beteende.

Särskilt vid mottoppmötet dokumenterade debatterna återigen den grundläggande skillnaden mellan aggressiv Nato-politik och strategier som skulle skapa fred. Så speciellt detta toppmöte har visat behovet av att fortsätta att delegitimera NATO.

Fredsrörelsens kreativa potential fortsatte under ytterligare möten där man kom överens om framtida aktiviteter:

• Internationellt drönaremöte lördagen den 30 augusti 2014. Ett av ämnena som diskuterades var förberedelserna av den globala dagen för aktion för drönare för Oktober 4, 2014. Man kom också överens om att arbeta för en internationell kongress om drönare i maj 2015.
• Internationellt möte för att förbereda åtgärder inför 2015 års granskningskonferens för fördraget om icke-spridning av kärnvapen i New York i april/maj. Ämnen som diskuterades var bland annat programmet för den två dagar långa kongressen mot kärnvapen och försvarsutgifter, randhändelserna under FN-mötet och en stor demonstration i staden.
• Årsmötet för nätverket "Nej till krig – nej till NATO" den 2 september 2014. Detta nätverk, vars möten stöds av Rosa Luxemburg Foundation, kan nu se tillbaka på ett framgångsrikt motprogram till fyra NATO-toppmöten. Den kan med rätta hävda att den har fört tillbaka delegitimiseringen av Nato på fredsrörelsens agenda och i viss mån även in i en bredare politisk diskurs. Den kommer att fortsätta dessa aktiviteter under 2015, inklusive två evenemang om Natos roll i norra Europa och på Balkan.

Kristine Karch,
Medordförande för samordningskommittén för det internationella nätverket "Nej till krig – Nej till NATO"