Kärnvapenfronten rör på sig / A Frente Nuclear está se movendo!

Por Mikael Böök e David Swanson, HBL, Fevereiro 6, 2021

Role para baixo para, primeiro, o sueco conforme publicado no jornal finlandês HBLe depois o inglês.

På kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David.

O seu artigo är inspirado por professor Stefan Forss Bakgrundsartikel (HBL Debate 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt i denna beskrivning - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför ganska kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av den växande internationella freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrica “På kärnvapenfronten intet nytt?” anspelar på Erich Maria Remarques See More berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutet av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär sob det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nytt finns att berätta västerifrån (därav romanens titel: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. I den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt at rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Sob tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en major av världens stater tagit en ny funderare för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN). Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Tratado sobre a Proibição de Armas Nucleares, TPNW).

Den 22 januari i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de länder som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har fördändrats i och med kändrats i och med kändrats i och medkändrats i och medkändrats i och medkändrats i ochändrats i ochändrats i ochändrats i ochändrats i ochändrats i ochändrats!

For att förstå denna märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den speciella syn på världen som odlas och upprätthålls av de algum sysslar professionellt med “vapenkontroll” (controle de armas) Det handlar om ett slags brödraskap, en comunidade, bestående av generaler, diplomater, tankesmedjor och vapentillverkare som level i sin egen värld och talar sitt eget orwellska språk.

Ta till exempel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktigt för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell opção. “Paritet” och “Strategisk balans” är andra exempel på ord som uppenbarligen fortfarande låter helt rimliga för de som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Men, för resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller “moderniseringen” av de redan existerande systemen, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på refúgio, i lufden ochden sedan länge såsom Strategisk exagero och mental obalans. Depois de 22 de janeiro e TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om “förbättrande”, är kriminellt.

Mer ou mindre omedvetet understöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Enligt Forss önskade Michael Gorbatjov e Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Men Forss Tipsar inte om varför de inte sedan gjorde det. Naturligtvis inte, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets vagabunda varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Homens Daniel Ellsberg bok The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, dokumenterar en annan historia. Bland de av USA: s presidenter som offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush para Bill Clinton medan andra, däribland Obama, ofta sade sådant som att “alla optioner ligger på bordet” när det gällde Iran eller et annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram idén om en värld utan kärnvapen och påstår att “bara ett enda bombprojekt drevs framåt sob Obamas tid”. Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas até övervägande av en senare generation. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt den största nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Habilitar Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet e valde därför att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, mas det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar med satelliter samt genom att tillätta en särskommission.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa at USA skulle finna en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands försvag angående cyhattacker rymu. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina e anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Book, medlem i Finlands Fredsförbund, medlem i ICAN Finlândia, David Swanson, verksamhetsledare, World Beyond War, EUA

Este artigo é inspirado na análise de fundo que o professor Stefan Forss escreveu no Hbl de 29 de janeiro sob o título "Tudo em silêncio na Frente Nuclear?"

Obviamente, a “loucura” nuclear, como Forss a chama - e concordamos plenamente com essa descrição - merece ser estudada e analisada sob diversos pontos de vista. Portanto, vamos apresentar um diagnóstico do atual estado de loucura nuclear e nossa opinião sobre sua cura, no contexto do crescente movimento internacional pela paz e pelo desarmamento.

O título do artigo de Fors alude ao famoso romance pacifista de Erich Maria Remarque sobre a Primeira Guerra Mundial. No final do romance, que descreve a miséria física e espiritual dos soldados durante a prolongada guerra de desgaste na Frente Ocidental, o personagem principal morre envenenado por gás. No mesmo dia, o boletim de guerra anuncia que não há nada de novo para contar do Ocidente (daí o título do romance: “Silêncio na Frente Ocidental”). No entanto, Forss adicionou um ponto de interrogação ao título de seu artigo.

Para nós, não há dúvida: nem tudo está tranquilo na frente nuclear, longe disso! Ao contrário: uma nova corrida armamentista nuclear, baseada em novas tecnologias e da qual participa cada um dos agora nove Estados com armas nucleares, já está em andamento há anos. Se essa loucura contínua é cercada de calma e sossego, é porque a mídia se esqueceu de noticiá-la e voltou sua atenção para a crise climática.

Mas, enquanto isso, um movimento mundial contra essa doença mental global emergiu e criou uma situação totalmente nova. Apoiado pelo movimento internacional pela paz e pelo desarmamento, a Campanha Internacional para a Abolição das Armas Nucleares, a maioria dos países sem armas nucleares do mundo reconsiderou as indizíveis consequências humanitárias e ecológicas da guerra nuclear e aprovou o Tratado sobre a Proibição de Armas nucleares (TPNW).

Agora ratificado por mais de 50 nações, o TPNW entrou em vigor no dia 22 de janeiro deste ano, um evento que foi ignorado nos meios de comunicação dos estados nucleares e seus aliados. Este desenvolvimento foi totalmente esquecido por Stefan Forss em seu artigo. E ainda “TPNW” foi escrito com letras maiúsculas invisíveis em todos os lugares entre as linhas. E a mensagem de Forss foi clara: caros leitores, nem por um minuto acreditem que algo mudou com o TPNW!

Para entender essa estranha ausência de uma única menção ao TPNW, deve-se considerar a visão de mundo que é cultivada e mantida dentro da comunidade de “controle de armas” das nações nucleares. Essa coleção de generais, diplomatas, pensadores agradecidos e industriais de armas vive em seu próprio mundo de língua orwelliana.

Considere, por exemplo, "defesa". Bem, se as armas nucleares fortalecem nossa “defesa”, então eles evidentemente não são loucos, mas razoáveis. “Dissuasão” é outra palavra-chave, tão importante para as armas nucleares quanto “Deus” para a religião. Se você acredita em “dissuasão”, então as armas nucleares não são uma opção louca, mas aparentemente muito racional! “Paridade” e “equilíbrio estratégico” são outros exemplos de palavras que aparentemente ainda fazem sentido para os oponentes da abolição nuclear.

Para o resto de nós, a produção contínua de novos sistemas de armas nucleares, ou a "modernização" dos antigos sistemas, a fim de alcançar "paridade" e "equilíbrio" na terra, no mar, no ar e no espaço, tem por muito tempo apareceu como um exagero estratégico e desequilíbrio mental. Além disso, após o dia 22 de janeiro e a entrada em vigor do TPNW, já a manutenção de um arsenal nuclear, sem falar em “melhorá-lo”, é considerada criminosa por grande parte do mundo.

Forss, intencionalmente ou não, apóia uma visão de mundo que aceita a loucura nuclear, e o faz errando numerosos fatos, e todos eles errados da mesma forma, isto é, favoravelmente ao governo dos Estados Unidos. De acordo com Forss, Gorbachev e Reagan queriam abolir as armas nucleares. Forss não dá nenhuma pista do motivo pelo qual não o fizeram. Claro, eles não se livraram de todos os mísseis porque Reagan insistiu em investir em seu esquema de “Guerra nas Estrelas”.

Forss nos diz que “Todos os presidentes dos Estados Unidos, de Reagan a Barack Obama, concordaram que o papel das armas nucleares após o fim da Guerra Fria tem diminuído e que sua única tarefa é atuar como um impedimento à guerra”. Mas o livro de Dan Ellsberg, A máquina do dia do julgamento final: confissões de um planejador da guerra nuclear, documenta o fato de que os presidentes dos EUA que tornaram públicas ou secretas ameaças nucleares específicas para outras nações, que conhecemos, incluíram George HW Bush e Bill Clinton, enquanto outros, incluindo Barack Obama, frequentemente disseram coisas como “Todas as opções estão disponíveis a mesa ”em relação ao Irã ou outro país.

Forss atribui a Obama o desejo de promover a ideia de um mundo livre de armas nucleares e afirma que, durante a época de Obama, “apenas um único projeto de bomba foi levado adiante”. Mas os discursos de Obama em Hiroshima e em outros lugares deixaram claro que ele queria que o desarmamento nuclear fosse considerado apenas em alguma geração futura. E em 2015, Obama apoiou com sucesso o maior novo investimento em armas nucleares desde o suposto fim da Guerra Fria.

De acordo com Forss, a Rússia desejava encerrar o INF e, portanto, optou por violá-lo. É discutível se a Rússia o violou, mas não é discutível que Donald Trump o encerrou retirando-se ilegalmente, enquanto o próprio tratado forneceu os meios para resolver as alegações feitas contra a Rússia, por meio de inspeções intrusivas no local apoiadas por verificação mútua por satélite e outros mecanismos de monitoramento e uma Comissão Especial de Verificação para resolver quaisquer disputas.

Embora haja muita culpa e nenhuma desculpa para o militarismo russo, a mídia ocidental parece irracionalmente determinada a não entender que os Estados Unidos encontrariam um parceiro voluntário se decidissem restabelecer os tratados INF, Open Skies ou ABM e optou por responder à proposta da Rússia de proibições de armas espaciais ou ataques cibernéticos e mostrar algum reconhecimento da restrição militar da Rússia após a expansão da OTAN, a instalação de mísseis nos vizinhos imediatos da Rússia, o armamento da Ucrânia e a encenação de ensaios de guerra importantes exercícios na Europa.