Kärnvapenfronten rör på sig / The Nuclear Front is Moving!

Av Mikael Böök og David Swanson, HBLFebruar 6, 2021

Rull ned for, først den svenske som publisert i den finske avisen HBL, og deretter engelskmennene.

På kärnvapenfronten råder virkelig ingen lugn! Tvärtom pågår sedan år tilbake en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Om detta fortsatta vansinne omger av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David Swanson.

Den här artikkelen er inspirert av professor Stefan Forss Bakgrunnsartikel (HBL Debatt 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt i denne beskrivelsen - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför måla kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunnen av den växande internasjonale freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrik “På kärnvapenfronten intet nytt?” anspelar på Erich Maria Remarques berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutt av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär under det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nyttfinns att berätta västerifrån (därav romanens titel: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder egentlig inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Jeg den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omger av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stillet rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Under tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internasjonale freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära och ekologiska följderna av ett kärnvapenkrig. Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (traktaten om forbud mot atomvåpen, TPNW).

Den 22. januar i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de landene som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick at någonting har förändrats i och med kärnvapenförbudets ikraftträdande!

For att forstå denne märkliga frå varo må man försöka tänka seg i den spesifikke synen på verda som odlas och upprätthålls av de som sysslar profesjonellt med “vapenkontroll” (rustningskontroll). Det handler om ett slag brödraskap, en samfunnet, bestående av general, diplomater, tankesmedjor och vapentillverkare som lever i sin egen värld och talar sitt eget orwellska språk.

Ta till exempel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktig för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell option. “Paritet” och “strategisk balans” er ett annat exempel på ord som oppenbarligen fortsatt låter helt rimliga for de som helst bare vil strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Men, for resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller “moderniseringen” av de Redan existerande systemer, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på haven, i luften och i rymden sedan länge som strategisk kill och mentale obalaner. Etter den 22. januar och TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess “förbättrande”, är kriminellt.

Mer eller mindre omedvetet understöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Etter Forss önskade Michail Gorbatjov og Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Men Forss tips er ikke om hvorfor de ikke har gjort det. Naturligvis ikke, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll etter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Menn Daniel Ellsbergs bok The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, dokumenterar en annan historia. Bland de av USA: s presidenter som offentligt eller i hemlighet har hotat andre nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush til Bill Clinton mens andre, däribland Obama, ofte sa noe som "all optioner ligger på bordet" når det gjelder Iran eller ett annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram idén om en värld utan kärnvapen och påstår att “bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid”. Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart at han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas til övervägande av en senare generasjon. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt den største nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Ifølge Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde derfor att bryta det. Huruvida Ryssland brot mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar med satelliter samt genom att tillsätta en enskild verifieringskommisjon.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå forståelse til USA skulle finne en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att forhandla om Rysslands forslag angående förbud mot rymdvapen och cyberattacker. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina och anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Böök, medlem i Finlands Fredsförbund, medlem i ICAN Finland, David Swanson, virksomhetsledare, World Beyond War, USA

Denne artikkelen er inspirert av bakgrunnsanalysen som professor Stefan Forss skrev i Hbl 29. januar under overskriften "Alt stille på kjernefronten?"

Åpenbart fortjener den kjernefysiske ”galskapen”, som Forss kaller det - og vi er helt enig i den beskrivelsen - å bli studert og analysert fra forskjellige synsvinkler. Så la oss presentere en diagnose av den nåværende tilstanden til kjernefysisk galskap, og vår mening om dens kur, på bakgrunn av den voksende internasjonale bevegelsen for fred og nedrustning.

Fors artikkeltittel hentyder til Erich Maria Remarques berømte pasifistroman om den første verdenskrig. På slutten av romanen, som skildrer soldatenes fysiske og åndelige elendighet under den langvarige slitekrigen på Vestfronten, dør hovedpersonen av gassforgiftning. Samme dag kunngjør krigsbulletin at det ikke er noe nytt å fortelle fra Vesten (derav romanens tittel: “Alt stille på vestfronten”). Forss har imidlertid lagt til et spørsmålstegn i tittelen på artikkelen.

For oss er det ingen spørsmålstegn: alt er definitivt ikke stille på atomfronten, langt fra det! Tvert imot: et nytt atomvåpenløp, basert på ny teknologi og som hver av de nå ni atomvåpenstatene deltar i, har allerede vært i gang i årevis. Hvis denne vedvarende galskapen er omgitt av ro og stillhet, er det fordi media har glemt å rapportere om det mens de retter oppmerksomheten mot klimakrisen.

Men i mellomtiden har en verdensomspennende bevegelse mot denne globale psykiske sykdommen dukket opp og skapt en helt ny situasjon. Støttet av den internasjonale freds- og nedrustningsbevegelsen International Campaign for the Abolition of Nuclear Weapons, har et flertall av verdens ikke-atomvåpenstater vurdert på nytt de usigelige humanitære og økologiske konsekvensene av atomkrigføring, og godkjent traktaten om forbud mot Atomvåpen (TPNW).

Nå ratifisert av over 50 nasjoner, trådte TPNW i kraft 22. januar i år, en hendelse som ble ignorert i massemediene til atomstatene og deres allierte. Denne utviklingen ble totalt oversett av Stefan Forss i sin artikkel. Og likevel ble “TPNW” skrevet med usynlige store bokstaver overalt mellom linjene. Og Forss melding var klar: kjære lesere, tro ikke et øyeblikk at noe har endret seg med TPNW!

For å forstå dette rare fraværet av enda en eneste omtale av TPNW, må man vurdere verdensbildet som blir dyrket og opprettholdt i kjernefysiske nasjoners “våpenkontroll” -samfunn. Den samlingen av generaler, diplomater, tanketakk og våpenindustrielle lever i sin egen verden av orwellsk språk.

Ta for eksempel "forsvar". Vel, hvis atomvåpen styrker vårt “forsvar”, så er de tydeligvis ikke gale, men rimelige. "Avskrekking" er et annet nøkkelord, like viktig for atomvåpen som "Gud" for religion. Hvis du tilfeldigvis tror på "avskrekkelse", er ikke atomvåpen et gal, men tilsynelatende et veldig rasjonelt alternativ! "Paritet" og "strategisk balanse" er andre eksempler på ord som tilsynelatende fremdeles gir mening for motstandere av atomavskaffelse.

For resten av oss har den fortsatte produksjonen av nye atomvåpensystemer, eller "moderniseringen" av de gamle systemene for å oppnå "paritet" og "balanse" på land, til sjøs, i luften og i rommet. lenge fremsto som strategisk overkill og mental ubalanse. Videre, etter 22. januar og ikrafttredelsen av TPNW, opprettholdes allerede et atomvåpenarsenal, for ikke å snakke om å "forbedre" det, kriminelt av store deler av verden.

Forss, med vilje eller ikke, støtter et verdensbilde som aksepterer kjernefysisk galskap, og gjør det ved å få mange fakta feil, og alle feil på samme måte, det vil si gunstig for den amerikanske regjeringen. Ifølge Forss ønsket Gorbatsjov og Reagan å avskaffe atomvåpen. Forss gir ingen antydninger til hvorfor de ikke gjorde det. Selvfølgelig kvittet de seg ikke med alle raketter fordi Reagan insisterte på å investere i hans "Star Wars" -ordning.

Forss forteller oss at "Alle presidentene i USA fra Reagan til Barack Obama er enige om at atomvåpenens rolle etter slutten av den kalde krigen har blitt avtagende, og at deres eneste oppgave er å virke avskrekkende mot krig." Men Dan Ellsbergs bok, Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, dokumenterer det faktum at amerikanske presidenter som har gjort spesifikke offentlige eller hemmelige kjernefysiske trusler mot andre nasjoner, som vi kjenner til, har inkludert George HW Bush og Bill Clinton, mens andre, inkludert Barack Obama, ofte sa ting som "Alle alternativer er på tabellen ”i forhold til Iran eller et annet land.

Forss krediterer Obama med å ønske å fremme ideen om en verden fri for atomvåpen, og hevder at det i løpet av Obamas tid "bare var et eneste bombe-prosjekt presset fremover." Men Obamas taler i Hiroshima og andre steder gjorde det klart at han ønsket at atomnedrustning bare skulle tas i betraktning i en fremtidig generasjon. Og i 2015 støttet Obama den største nye investeringen i atomvåpen siden den antatte slutten av den kalde krigen.

Ifølge Forss ønsket Russland å avslutte INF og valgte derfor å bryte den. Det er diskutabelt om Russland brøt det, men ikke diskutabelt at Donald Trump avsluttet det ved ulovlig å trekke seg fra det, mens traktaten selv ga midler til å løse påstandene som ble fremsatt mot Russland, gjennom påtrengende inspeksjoner på stedet støttet av gjensidig bekreftelse via satellitt. og andre overvåkingsmekanismer og en spesiell verifikasjonskommisjon for å løse eventuelle tvister.

Mens det er mye skyld å gå rundt, og ingen unnskyldning for russisk militarisme, virker vestlige medier irrasjonelt fast bestemt på ikke å forstå at USA ville finne en villig partner hvis de valgte å reetablere INF-, Open Skies- eller ABM-traktatene. og valgte å svare på Russlands forslag om forbud mot romvåpen eller nettangrep, og vise en viss anerkjennelse av Russlands militære tilbakeholdenhet etter utvidelsen av NATO, installasjonen av raketter i Russlands nærmeste naboer, bevæpningen av Ukraina og iscenesettelsen av større krigsøving øvelser i Europa.