Kärnvapenfronten rör på sig / Kodolfronte pārvietojas!

Autori: Mikael Böök un David Swanson, HBLFebruāris 6, 2021

Ritiniet uz leju, vispirms zviedru valodā, kas publicēta somu laikrakstā HBL, un pēc tam angļi.

På kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tehnoloģier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David Swanson.

Den här artikeln är inspirerad av profesors Stefans Forss Bakgrundsartikel (HBL Debatt 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt i denna beskrivning - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför ganska kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av den växande internationella freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrik “På kärnvapenfronten intet nytt?” anspelārais på Ērihs Marija Remarkess berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutet av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär under det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nytt finns att berätta västerifrån (därav romanens nosaukums: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt līdz ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tehnoloģier. I den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Zem tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära och ekologiska virsjvernka ett. Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Līgums par kodolieroču aizliegumu, TPNW).

22. janvāris i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de länder som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har förändrats i och med kärnvapenförbudets ik

För att förstå denna märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den speciella syn på världen som odlas och upprätthålls av de som sysslar professionalellt med “vapenkontroll” (bruņojuma kontrole). Det handlar om ett slags brödraskap, en kopiena, vispārējais ģenerālis, diplomāts, tankesmedjor och vapentillverkare som lever i sin egen värld och talar sitt eget orwellska språk.

Ta till exempel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktigt för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell option. “Paritet” un “strategisk balans” är andra exempel på ord som uppenbarligen fortfarande låter helt rimliga för de som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Vīrieši, för resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller “moderniseringen” av de redan existerande systemen, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på haven, i luften och i rym sedans länge såsom strategisk overkill och mentālie obalāni. Pēc 22. janvāra un TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess “förbättrande”, är kriminellt.

Mer Eler Mindre omedvetet Underöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Enligt Forss önskade Mihails Gorbatjovs un Ronalds Reigans avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Vīrieši Forss Tipsar inte om varför de inte sedan gjorde det. Naturligtvis inte, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Baraks Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Vīrieši Daniels Ellsbergs bok Pastardienas mašīna: Kodolkaru plānotāja atzīšanās, dokumentarar en annan historia. Bland de av USA: prezidenta prezidents Som offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush līdz Bils Klintons medan andra, Obama dēribland, ofta sade sådant som att “alla optioner ligger på bordet” när det gällde Iran eller ett annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram šogad om en värld utan kärnvapen och påstår att “bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid”. Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han sevi ville att kärnvapennedrustning skulle tas till övervägande av en senare generation. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt den största nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Enligts Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde därför att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar Satelliter samt genom att tillsätta en särskild verifieringskommission.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa att ASV skulle finna en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands förslag angående förbud mot rymdvapen. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraine and anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikaels Bēks, medlem i Finlands Fredsförbund, medalis i ICAN Somija, Deivids Svonsons, verksamhetsledare, World Beyond War, ASV

Šis raksts ir balstīts uz fona analīzi, ko profesors Stefans Forss rakstīja Hbl 29. janvārī ar virsrakstu “Visi klusie kodolfrontā?”

Acīmredzot kodolenerģijas “ārprāts”, kā to sauc Forss, un mēs pilnībā piekrītam šim aprakstam, ir pelnījis, lai to izpētītu un analizētu no dažādiem viedokļiem. Tāpēc, ņemot vērā pieaugošo starptautisko miera un atbruņošanās kustību, iepazīstināsim ar kodolprātības pašreizējā stāvokļa diagnozi un savu viedokli par tās ārstēšanu.

Forsa raksta nosaukums atsaucas uz Ēriha Marijas Remarkes slaveno pacifistu romānu par Pirmo pasaules karu. Romāna beigās, kurā attēlotas karavīru fiziskās un garīgās ciešanas ieilgušā nodiluma kara laikā Rietumu frontē, galvenais varonis mirst no saindēšanās ar gāzi. Tajā pašā dienā kara biļetenā tiek paziņots, ka no Rietumiem nav nekā jauna, ko stāstīt (tāpēc romāna nosaukums: “Visi klusie Rietumu frontē”). Tomēr Forss sava raksta nosaukumam ir pievienojis jautājuma zīmi.

Mums nav jautājuma zīmes: viss noteikti nav kluss kodolieroču fronte, tālu no tā! Gluži pretēji: jau gadiem ilgi notiek jauna kodolieroču sacīkste, kuras pamatā ir jaunas tehnoloģijas un kurā piedalās katra no tagad deviņām kodolieroču valstīm. Ja šo nepārtraukto trakumu ieskauj klusums, tas ir tāpēc, ka plašsaziņas līdzekļi ir aizmirsuši par to ziņot, pievēršot uzmanību klimata krīzei.

Bet pa šo laiku visā pasaulē ir parādījusies kustība pret šo globālo garīgo slimību un radījusi pilnīgi jaunu situāciju. Starptautiskās miera un atbruņošanās kustības Starptautiskā kampaņa par kodolieroču atcelšanu atbalstīta, lielākā daļa pasaules valstu, kas nav kodolieroči, ir pārdomājušas kodolkara neizsakāmās humānās un ekoloģiskās sekas un apstiprinājušas Līgumu par kodolieroču aizliegumu. Kodolieroči (TPNW).

Tagad vairāk nekā 50 valstu ratificēta TPNW stājās spēkā šī gada 22. janvārī, un šis notikums tika ignorēts kodolvalstu un to sabiedroto masu saziņas līdzekļos. Šo notikumu Stefans Forss savā rakstā pilnībā neievēroja. Un tomēr “TPNW” bija rakstīts ar neredzamiem lielajiem burtiem visur starp rindām. Un Forss vēstījums bija skaidrs: dārgie lasītāji, ne mirkli neticiet, ka ar TPNW kaut kas ir mainījies!

Lai saprastu šo dīvaino kaut viena TPNW pieminēšanas neesamību, jāņem vērā pasaules uzskats, kuru kopj un atbalsta kodolvalstu “ieroču kontroles” kopienā. Šī ģenerāļu, diplomātu, pateicības un ieroču rūpnieku kolekcija dzīvo savā orvelu valodas pasaulē.

Pieņemsim, piemēram, “aizsardzība”. Nu, ja kodolieroči stiprina mūsu “aizsardzību”, tad acīmredzot tie nav traki, bet gan saprātīgi. “Atbaidīšana” ir vēl viens atslēgas vārds, kas ir tikpat svarīgs kodolieročiem kā “Dievs” reliģijai. Ja gadās ticēt “atturēšanai”, tad kodolieroči nav traks, bet šķietami ļoti racionāls variants! “Paritāte” un “stratēģiskais līdzsvars” ir citi vārdu piemēri, kuriem acīmredzot joprojām ir jēga kodolieroču atcelšanas pretiniekiem.

Mums pārējiem jaunu kodolieroču sistēmu nepārtraukta ražošana vai veco sistēmu “modernizācija”, lai panāktu “paritāti” un “līdzsvaru” uz sauszemes, jūrā, gaisā un kosmosā, ir ilgi parādījās kā stratēģiska pārspīlēšana un garīga nelīdzsvarotība. Turklāt pēc 22. janvāra un TPNW stāšanās spēkā kodolarsenāla uzturēšanu, nemaz nerunājot par tā “uzlabošanu”, lielā daļā pasaules uzskata par noziedzīgu.

Forss, tīši vai nē, atbalsta pasaules uzskatu, kas pieņem kodolprātību, un to dara, kļūdoties daudzos faktos, un visi tie tiek kļūdīti tādā pašā veidā, tas ir, labvēlīgi ASV valdībai. Pēc Forsa teiktā, Gorbačovs un Reigans vēlējās likvidēt kodolieročus. Forss nedod nekādu mājienu, kāpēc viņi to nedarīja. Protams, viņi netika vaļā no visām raķetēm, jo ​​Reigans uzstāja uz ieguldījumiem savā “Zvaigžņu karu” shēmā.

Forss mums saka, ka "visi ASV prezidenti no Reigana līdz Barakam Obamam ir vienojušies, ka kodolieroču loma pēc Aukstā kara beigām ir mazinājusies un ka viņu vienīgais uzdevums ir rīkoties kā kara atturēšana." Bet Dena Ellsberga grāmata, Pastardiena mašīna: kodolieroču plānotāja atzīšanās, dokumentē faktu, ka ASV prezidenti, kas izteikuši īpašus publiskus vai slepenus kodoldraudus citām tautām, par kuriem mēs zinām, ir iekļāvuši Džordžu V. Bušu un Bilu Klintonu, savukārt citi, tostarp Baraks Obama, bieži teica tādas lietas kā “Visas iespējas tabula ”attiecībā uz Irānu vai citu valsti.

Forss atzīst Obamu par vēlmi virzīt ideju par pasauli, kurā nav kodolieroču, un apgalvo, ka Obamas laikā "tikai viens bumbas projekts tika virzīts uz priekšu". Bet Obamas runas Hirosimā un citur skaidri parādīja, ka viņš vēlas, lai kodolatbruņošanos apsvērtu tikai dažās nākamajās paaudzēs. Un 2015. gadā Obama veiksmīgi atbalstīja lielākos jaunos ieguldījumus kodolieročos kopš it kā aukstā kara beigām.

Pēc Forsa teiktā, Krievija vēlējās pārtraukt INF un tāpēc izvēlējās to pārkāpt. Ir apstrīdams, vai Krievija to ir pārkāpusi, taču nav apstrīdams, ka Donalds Tramps to beidza, nelikumīgi atkāpjoties no tā, savukārt līgums pats par sevi nodrošināja līdzekļus, lai atrisinātu pret Krieviju izvirzītās apsūdzības, izmantojot uzmācīgas klātienes pārbaudes, kuras papildina abpusēja satelīta pārbaude un citi uzraudzības mehānismi un Īpaša pārbaudes komisija, lai atrisinātu visus strīdus.

Lai gan apkārt ir daudz vainu, un Krievijas militārismam nav attaisnojuma, Rietumu plašsaziņas līdzekļi, šķiet, iracionāli apņēmušies nesaprast, ka Amerikas Savienotās Valstis atradīs labprātīgu partneri, ja izvēlēsies atjaunot INF, Open Skies vai ABM līgumus un izvēlējās atbildēt uz Krievijas priekšlikumu aizliegt kosmosa ieročus vai kiberuzbrukumus, un parādīt zināmu Krievijas militārā atturības atzīšanu pēc NATO paplašināšanās, raķešu uzstādīšanas tuvākajos Krievijas kaimiņos, Ukrainas bruņošanās un liela kara mēģinājuma iestudēšanas vingrinājumi Eiropā.