Kärnvapenfronten rör på sig / Tuumarinde liigub!

Mikael Böök ja David Swanson, HBLVeebruar 6, 2021

Kerige esmalt rootsi keelele, nagu see on avaldatud Soome ajalehes HBLja siis inglased.

På kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tehnoloogier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David Swanson.

Den här artikeln olen inspireeriv professor Stefan Forss Bakgrundsartikel (HBL Debatt 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt i denna beskrivning - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför ganska kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av den växande internationella freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrik "På kärnvapenfronten intet nytt?" anspelar på Erich Maria Remarques berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutet av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär under det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nytt finns att berätta västerifrån (därav romanens tititel: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tehnoloogier. I den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Tideni all har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen ja dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära och ekologiskanjrna av. Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Tuumarelvade keelustamise leping, TPNW).

22. jaanuar i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de länder som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har förändrats i och med kärnvapenförbudets ik

För att förstå denna märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den speciella syn på världen som odlas och upprätthålls av de som sysslar professionalellt med “vapenkontroll” (relvastuskontrolli). Det handlar om ett slags brödraskap, en kogukond, bestående av kindral, diplomaat, tankesmedjor och vapentillverkare som lever i sin egen värld och talar sitt eget orwellska språk.

Ta till exempel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktigt för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell option. “Paritet” ja “strateegisk balans” är andra exempel på ord som uppenbarligen fortfarande låter helt rimliga för de som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Mehed, för resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller “moderniseerimine” av de redan existerande systemen, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på haven, i luften och i rym sedaan länge såsom strateegisk overkill och vaimsed obalaanid. Pärast 22. jaanuari och TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess “förbättrande”, är kriminellt.

Mer eller mindre omedvetet mõistab Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Enligt Forss önskade Mihhail Gorbatjov ja Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Mehed Forsi näpunäited in varför de inte sedaan gjorde det. Naturligtvis inte, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s president Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Mehed Daniel Ellsbergs bok The Doomsday Machine: Tuumasõja planeerija ülestunnistused, dokumenterar en annan historia. Bland de av USA: s president Som offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush kuni Bill Clinton medan andra, däribland Obama, ofta sade sådant som att “alla optioner ligger på bordet” ei ole det gällde Iran eller ett annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram aastas om en värld utan kärnvapen och påstår att “bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid”. Mehed Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas till övervägande av en senare generation. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt den största nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Võtke vastu Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde därför att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde lits på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar Satelliter samt genom att tillsätta en särskild verifieringskommission.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa att USA skulle finna en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands förslag angående förbud mot rymdvapen. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina ja anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Böök, medal i Finlands Fredsförbund, medal i ICAN Soome, David Swanson, verksamhetsledare, World Beyond War, USA

See artikkel on inspireeritud taustanalüüsist, mille professor Stefan Forss kirjutas 29. jaanuari Hbl-s pealkirja all „Tuumarindel on kõik vaikne?”

Ilmselt väärib tuuma “hullus”, nagu Forss seda nimetab - ja me oleme selle kirjeldusega täielikult nõus - uurimist ja analüüsimist erinevatest vaatenurkadest. Nii et esitagem kasvava rahvusvahelise rahu- ja desarmeerimisliikumise taustal tuumahulluse praeguse seisundi diagnoosi ja arvamust selle ravimise kohta.

Forsi artikli pealkiri vihjab Erich Maria Remarque kuulsale patsifistlikule romaanile Esimesest maailmasõjast. Romaani lõpus, mis kujutab sõdurite füüsilist ja vaimset viletsust pikaleveninud läänerindel kulunud sõja ajal, sureb peategelane gaasimürgitusse. Samal päeval teatatakse sõjabülletäänis, et läänest pole midagi uut öelda (sellest tuleneb ka romaani pealkiri: “Läänerindel kõik vaikne”). Kuid Forss on oma artikli pealkirja lisanud küsimärgi.

Meie jaoks pole küsimärki: tuumarindel pole kõik kindlasti vaikne, kaugel sellest! Vastupidi: uus tuumarelvastusvõistlus, mis põhineb uutel tehnoloogiatel ja milles osalevad nüüdseks üheksa tuumariiki, on juba aastaid kestnud. Kui seda jätkuvat hullumeelsust ümbritseb vaikus ja vaikus, siis seetõttu, et meedia on unustanud sellest teavitada, pöörates samal ajal tähelepanu kliimakriisile.

Kuid vahepeal on tekkinud ülemaailmne liikumine selle ülemaailmse vaimuhaiguse vastu ja see on loonud täiesti uue olukorra. Rahvusvahelise rahu- ja desarmeerimisliikumise Rahvusvaheline tuumarelvade kaotamise kampaania toetusel on enamus maailma tuumarelvavabasid riike tuumasõja sõnakõlbmatute humanitaarsete ja ökoloogiliste tagajärgedega uuesti läbi mõelnud ning heaks kiitnud tuumarelvade keelustamise lepingu. Tuumarelvad (TPNW).

Nüüd, üle 50 riigi poolt ratifitseeritud, jõustus TPNW tänavu 22. jaanuaril - sündmus, mida tuumariikide ja nende liitlaste massimeedias eirati. Stefan Forss jättis selle artikli täiesti tähelepanuta. Ja ometi kirjutati “TPNW” nähtamatute suurtähtedega kõikjal ridade vahel. Ja Forssi sõnum oli selge: kallid lugejad, ärge hetkekski uskuge, et TPNW-ga on midagi muutunud!

Et mõista seda TPNW isegi ühe mainimise kummalist puudumist, tuleb arvestada maailmavaadet, mida viljeletakse ja toetatakse tuumariikide relvakontrolli kogukonnas. See kindralite, diplomaatide, mõtte-tänu ja relvatöösturite kogu elab oma orwelli keeles.

Võtame näiteks "kaitse". Noh, kui tuumarelvad tugevdavad meie "kaitset", siis pole nad ilmselt hullumeelsed, vaid mõistlikud. „Heidutus” on teine ​​märksõna, mis on tuumarelvade jaoks sama oluline kui „Jumal” religiooni jaoks. Kui juhtub uskuma heidutusse, siis pole tuumarelv hullumeelne, vaid näiliselt väga ratsionaalne võimalus! "Pariteet" ja "strateegiline tasakaal" on veel näited sõnadest, millel on tuumaenergia kaotamise vastaste jaoks ilmselt endiselt mõtet.

Meile kõigile on uute tuumarelvade süsteemide jätkuv tootmine või vanade süsteemide "moderniseerimine" saavutanud "pariteedi" ja "tasakaalu" saavutamise maal, merel, õhus ja kosmoses. ilmnes pikka aega strateegilise ülejõu ja vaimse tasakaalustamatusena. Veelgi enam, pärast 22. jaanuari ja TPNW jõustumist peab suur osa maailmast juba tuumarsenali ülalpidamist, rääkimata selle "täiustamisest".

Forss, tahtlikult või mitte, toetab maailmavaadet, mis aktsepteerib tuumahullude, ja teeb seda valede faktide eksitamisega, mis kõik eksivad samamoodi, st USA valitsusele soodsalt. Forssi sõnul tahtsid Gorbatšov ja Reagan kaotada tuumarelvad. Forss ei anna vihjet, miks nad seda ei teinud. Muidugi ei pääsenud nad kõigist rakettidest lahti, sest Reagan nõudis investeerimist oma "Tähesõdade" skeemi.

Forss ütleb meile, et "kõik Ameerika Ühendriikide presidendid Reaganist Barack Obamani on nõustunud, et tuumarelvade roll pärast külma sõja lõppu on vähenenud ja nende ainus ülesanne on tegutseda sõja heidutusena." Kuid Dan Ellsbergi raamat, Doomsday masin: tuuma sõjaplaneerija tunnistused, dokumenteerib fakti, et USA presidendid, kes on teistele riikidele konkreetseid avalikke või salajasi tuumaohte teinud, millest me teame, on kaasanud George HW Bush ja Bill Clinton, samas kui teised, sealhulgas Barack Obama, ütlesid sageli näiteks „Kõik võimalused on sisse lülitatud tabel ”seoses Iraani või mõne muu riigiga.

Forss arvab Obamale, et ta soovib edendada tuumarelvavaba maailma ideed, ja väidab, et Obama ajal "lükati edasi ainult üks pommiprojekt". Kuid Obama kõned Hiroshimas ja mujal näitasid selgelt, et ta soovib, et tuumadesarmeerimist käsitletaks ainult mõnes tulevases põlvkonnas. Ja 2015. aastal toetas Obama edukalt suurimat uut investeeringut tuumarelvadesse pärast külma sõja oletatavat lõppu.

Forssi sõnul soovis Venemaa INF-i lõpetada ja otsustas seetõttu seda rikkuda. On vaieldav, kas Venemaa seda rikkus, kuid pole vaieldav, kas Donald Trump lõpetas selle ebaseaduslikult taganemisega, samas kui leping ise nägi ette vahendid Venemaa vastu esitatud väidete lahendamiseks pealetükkivate kohapealsete kontrollide kaudu, mida toetasid satelliidi vastastikune kontroll. ja muud seiremehhanismid ning spetsiaalne kontrollikomisjon vaidluste lahendamiseks.

Kuigi süüdistamiseks on palju süüdistusi ja Vene militarismile pole mingit vabandust, näib Lääne meedia olevat ebaratsionaalselt otsustanud mitte mõista, et Ameerika Ühendriigid leiaksid endale valmis partneri, kui otsustaksid taastada INF-, Open Skies- või ABM-lepingud. ning otsustas vastata Venemaa ettepanekule keelustada kosmoserelvad või küberrünnakud ning näidata mõningast tunnustust Venemaa sõjalisele vaoshoitusele pärast NATO laienemist, rakettide paigaldamist Venemaa lähinaabritesse, Ukraina relvastamist ja suurte sõjaproovide korraldamist. õppused Euroopas.