Kärnvapenfronten rör på sig / U Fronte Nucleare si Muove!

Da Mikael Böök è David Swanson, Hbl, Frivaru 6, 2021

Scroll down per, prima u Svedese publicatu in u ghjurnale finlandese Hbl, è dopu l'inglesi.

På kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tecnologier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David Swanson.

Den här artikeln är inspirerad av prufissore Stefan Forss Bakgrundsartikel (HBL Debatt 29.1).

Den nukleära "galenskapen", som Forss kallar den - vi instämmer helt i denna beskrivning - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför ganska kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av den växande internationella freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrik "På kärnvapenfronten intet nytt?" anspelar på Erich Maria Remarques berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutet av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär under det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nytt finns att berätta västerifrån (därav romanens titel: "På västfronten intet nytt"). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya tecnologier. I den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Sottu tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära ochl. Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Trattatu di Proibizione di Armi Nucleari, TPNW).

Den 22 januari i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de länder som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod "TPNW" att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har förändrats i och med kärnvraftför

För att förstå denna märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den speciella syn på världen som odlas och upprätthålls av de som sysslar professionellt med "vapenkontroll" (cuntrollu di l'armi). Det handlar om ett slags brödraskap, en cumunità, bestående av generaler, diplomaticu, tankesmedjor och vapentillverkare som lever i sin egen värld och talar sit eget orwellska språk.

Ta till exempel ordet "försvar". Om nu kärnvapnen stärker "försvaret" är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. "Avskräckning" är ett annat nyckelord, lika viktigt för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på "avskräckningen", ja, då är kärnvapen inte in tokig utan en rationell option. "Paritet" och "strategisk balans" är andra exempel på ord som uppenbarligen fortfarande låter helt rimliga för de som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Men, för resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller "moderniseringen" av de redan existerande systemen, i syfte att uppnå "avskräckning", "paritet" och "balans" på land, på haven, i luften och i rymden sedan länge såsom strategisk eccessivu och obalans mentali. Efter den 22 januari och TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess "förbättrande", är kriminellt.

Mer eller mindre omedvetet understöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Enligt Forss önskade Michail Gorbatjov e Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Men Forss tipsar inte om varför de inte sedan gjorde det. Naturligtvis inte, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt "Stjärnornas krig".

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ". Omi Daniel Ellsbergs bok The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, documenta in una storia. Bland de av USA: s presidenter som offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush figlip Bill Clinton medan andra, däribland Obama, ofta sade sådant som att "alla optioner ligger på bordet" när det gällde Iran eller ett annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram idén om en värld utan kärnvapen och påstår att "bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid". Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas till övervägande av en senare generation. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt den största nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Enligt Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde därför att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar med satelliter samt genom att tillsätta en särskild verifierings.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa att USA skulle finna en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands förslag angående förbud mot rym. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina och anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Böök, medlem i Finlands Fredsförbund, medlem i ICAN Finland, David Swanson, verksamhetsledare, World Beyond War, USA

Questu articulu hè inspiratu da l'analisi di fondu chì u prufessore Stefan Forss hà scrittu in Hbl u 29 di ghjennaghju sottu à a rubrica "Tuttu tranquillu nantu à u Fronte Nucleare?"

Ovviamente, a "pazzia" nucleare, cum'è Forss a chjama - è simu pienu d'accordu cù quella descrizzione - merita di esse studiata è analizzata da diversi punti di vista. Dunque presentemu un diagnosticu di u statu attuale di follia nucleare, è u nostru parè nantu à a so guarigione, in u cuntestu di u muvimentu internaziunale in crescita è di disarmamentu.

U titulu di l'articulu di Fors allude à u famosu rumanzu pacifistu di Erich Maria Remarque nantu à a Prima Guerra Mundiale. À a fine di u rumanzu, chì riprisenta a miseria fisica è spirituale di i suldati durante a longa guerra d'attritu in u Fronte Occidentale, u persunagiu principale more da avvelenamentu da gasu. U listessu ghjornu, u bullettinu di guerra annuncia chì ùn ci hè nunda di novu à dì da l'Occidente (da quì u titulu di u rumanzu: "Tuttu tranquillu nantu à u Fronte Occidentale"). Tuttavia, Forss hà aghjuntu un puntu d'interrogazione à u titulu di u so articulu.

Per noi, ùn ci hè nisun puntu d'interrugazione: tuttu ùn hè sicuramente micca tranquillu nant'à u fronte nucleare, luntanu da ellu! À u cuntrariu: una nova corsa à l'armamenti nucleari, basata annantu à e tecnulugie nove è à a quale participanu ognunu di i novi Stati armi nucleari, hè dighjà in corso dapoi anni. Se sta follia cuntinua hè circundata da a calma è a tranquillità, hè perchè i media anu scurdatu di riportà à nantu à questu mentre giranu a so attenzione nantu à a crisa climatica.

Ma frattempu, un muvimentu mundiale contr'à sta malatia mentale glubale hè emersu è hà creatu una situazione completamente nova. Sustinuta da u muvimentu internaziunale di pace è di disarmu, a Campagna Internaziunale per l'Abolizione di l'Armi Nucleari, a maggioranza di i stati di armi non nucleari di u mondu anu cunsideratu di novu e cunsequenze umanitarie è ecologiche inespressibili di a guerra nucleare, è anu appruvatu u Trattatu di Proibizione di Armi Nucleari (TPNW).

Avà ratificatu da più di 50 nazioni, u TPNW hè entratu in vigore u 22 di ghjennaghju di questu annu, un avvenimentu chì hè statu ignoratu in i media di i Stati nucleari è i so alleati. Stu sviluppu hè statu tutalmente trascuratu da Stefan Forss in u so articulu. Eppuru "TPNW" hè statu scrittu cù lettere maiuscule invisibili in ogni locu trà e linee. È u missaghju di Forss era chjaru: cari lettori, ùn credite micca per un minutu chì qualcosa sia cambiatu cù u TPNW!

Per capisce sta strana assenza di ancu una sola menzione di u TPNW, unu deve cunsiderà a visione di u mondu chì hè cultivata è difesa in a cumunità di u "cuntrollu di armi" di e nazioni nucleari. Quella raccolta di generali, diplomatichi, pensatori di ringraziamenti, è industriali di l'arme vive in u so mondu di lingua orwelliana.

Pigliate, per esempiu, "difesa". Ebbè, se e armi nucleari rinfurzanu a nostra "difesa", allora ùn sò evidentemente micca pazzi ma ragiunevuli. "Deterrenza" hè un'altra parolla chjave, cusì impurtante per l'armi nucleari cum'è "Diu" per a religione. Se accade di crede in a "dissuasione" allora l'armi nucleari ùn sò micca una pazzia ma apparentemente una opzione assai raziunale! "Parità" è "equilibriu strategicu" sò altri esempi di parolle chì apparentemente anu sempre sensu per l'avversarii di l'abolizione nucleare.

Per noi altri, a produzzione cuntinua di novi sistemi di armi nucleari, o a "mudernizazione" di i vechji sistemi per ghjunghje à "parità" è "equilibriu" in terra, in mare, in aria è in u spaziu, per longu hè apparutu cum'è eccessivu strategicu è sbilanciu mentale. D'altronde, dopu u 22 di ghjennaghju è l'entrata in forza di u TPNW, dighjà u mantenimentu di un arsenale nucleare, per ùn parlà di "migliorallu", hè cunsideratu criminale da gran parte di u mondu.

Forss, intenzionalmente o micca, sustene una visione di u mondu chì accetta a pazzia nucleare, è u faci sbagliandusi numerosi fatti, è tutti sbagliati di listessa manera, vale à dì favorevule à u guvernu US. Sicondu Forss, Gorbachev è Reagan vulianu abulisce l'armi nucleari. Forss ùn dà micca indiziu perchè ùn l'anu micca fattu. Benintesa, ùn anu micca sbarrazzatu di tutti i missili perchè Reagan hà insistitu nantu à investisce in u so schema "Star Wars".

Forss ci dice chì "Tutti i presidenti di i Stati Uniti, da Reagan à Barack Obama, sò stati d'accordu chì u rolu di l'armi nucleari dopu a fine di a Guerra Freda hè diminuitu è ​​chì u so unicu compitu hè di agisce cum'è deterrente per a guerra". Ma u libru di Dan Ellsberg, The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, documenta u fattu chì i presidenti americani chì anu fattu minacce nucleari publiche o sicrete specifiche à altre nazioni, chì sapemu, anu inclusu George HW Bush è Bill Clinton, mentre altri, cumpresu Barack Obama, anu dettu spessu cose cum'è "Tutte l'opzioni sò a tavula "in relazione à l'Iran o un altru paese.

Forss attribuisce à Obama a voglia di fà avanzà l'idea di un mondu liberu di armi nucleari, è afferma chì durante l'epoca di Obama "solu un prughjettu di bomba unica era statu avanzatu". Ma i discorsi di Obama in Hiroshima è in altrò anu fattu capisce chì vulia chì u disarmamentu nucleare fussi cunsideratu solu in qualchì generazione futura. È in 2015, Obama hà sustinutu cù successu u più grande investimentu novu in armi nucleari dapoi a supposta fine di a Guerra Freta.

Sicondu Forss, a Russia vulia finisce l'INF è cusì hà sceltu di violalla. Hè discutibile se a Russia l'hà violatu, ma ùn hè micca discutibile chì Donald Trump l'hà finita ritirandu illegalmente da ellu, mentre u trattatu stessu hà furnitu i mezi per risolve l'allegazioni fatte contr'à a Russia, per via di intrusive ispezioni in situ sustinute da una verifica mutuale per satellitu è altri miccanismi di surviglianza è una Cummissione di Verificazione Speciale per risolve qualsiasi disputa.

Mentre ci hè molta culpa per girà intornu, è nisuna scusa per u militarisimu russu, i media occidentali parenu irrazionalmente determinati à ùn capisce chì i Stati Uniti truverianu un cumpagnu dispostu se sceglianu di ristabilisce i trattati INF, Open Skies, o ABM è hà sceltu di risponde à a pruposta di a Russia di pruibisce l'armi spaziali o l'attacchi cibernetici, è mostrà una certa ricunniscenza di a restrizione militare di a Russia dopu l'espansione di l'OTAN, l'installazione di missili in i vicini immediati di a Russia, l'armamentu di l'Ucraina è a messa in scena di e prove di guerra maiò esercizi in Europa.