Kärnvapenfronten rör på sig / El front nuclear es mou!

Per Mikael Böök i David Swanson, HblDe febrer 6, 2021

Desplaceu-vos cap avall, primer el suec publicat al diari finès Hbl, i després l’anglès.

På kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att reportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Bönök och.

Den här artikeln är inspirerad av professor Stefan Forss Bakgrundsartikel (HBL Debat 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt i denna beskrivning - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt oss därför ganska kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av den växande internationella freds- och nedrustningsrörelsen.

Forss rubrik "På kärnvapenfronten intet nytt?" anspelar på Erich Maria Remarques berömda pacifistiska roman om första världskriget. I slutet av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär under det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nytt finns att berätta västerifrån (títol därav romanens: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. I den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att reportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Sota tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot den globala sinnessjukdomen och denna rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära ochl. Detta har let till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Tractat sobre la prohibició de les armes nuclears, TPNW).

Den 22 januari i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de länder som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans article, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har förändrats i och med kärnvraftför

För att förstå denna märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den specella syn på världen som odlas och upprätthålls av de som sysslar professionellt med “vapenkontroll” (control d'armes). Det handlar om ett slags brödraskap, en comunitat, bestående av generaler, diplomater, tankesmedjor och vapentillverkare som lever i sin egen värld och talar sit eget orwellska språk.

Ta till exepel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktigt för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell option. “Paritet” och “strategisk balans” är andra exempel på ord som uppenbarligen fortfarande låter helt rimliga för de som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Men, för resten av oss framstår den fortsatta products avenya kärnvapensystem, eller “moderniseringen” av de redan existerande systemen, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på haven, i luften och i rymden sedan länge såsom strategisk excés och mentals obalans. Efter den 22 januari och TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess “förbättrande”, är kriminellt.

Mer ell mindre omedvetet understöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar USA: s regering. Enligt Forss önskade Michail Gorbatjov i Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Men Forss tipsar inte om varför de inte sedan gjorde det. Naturligtvis inte, Reagan insisterade ju per att fortsätta amb sit “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Homes Daniel Ellsbergs bok The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, documentar en història. Bland de av USA: s presidenter som offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush com Bill Clinton medan andra, däribland Obama, ofta sade sådant som att “alla optioner ligger på bordet” när det gällde Iran eller ett annat land.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram idén om en värld utan kärnvapen och påstår att "bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid". Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas till övervägande av en senare generation. Och 2015 va ser Obama framgångsrikt den största nya investeringen i kärnvapen sedan det kalla krigets formodade slut.

Enligt Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde därför att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar med satelliter samt genom att tillsätta en särskild verifierings.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa att USA skulle finna en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands förslag angående förbud mot rym. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina och anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Böök, medlem i Finlands Fredsförbund, medlem i ICAN Finland, David Swanson, verksamhetsledare, World Beyond War, EUA

Aquest article s’inspira en l’anàlisi de fons que el professor Stefan Forss va escriure a Hbl el 29 de gener sota l’epígraf “¿Tot el silenci al front nuclear?”

Obbviament, la "bogeria" nuclear, com l'anomena Forss - i estem plenament d'acord amb aquesta descripció - mereix ser estudiada i analitzada des de diferents punts de vista. Presentem, doncs, un diagnòstic de l’estat actual de la bogeria nuclear i la nostra opinió sobre la seva cura, en el context del creixent moviment internacional de pau i desarmament.

El títol de l'article de Fors al·ludeix a la famosa novel·la pacifista d'Erich Maria Remarque sobre la Primera Guerra Mundial. Al final de la novel·la, que representa la misèria física i espiritual dels soldats durant la prolongada guerra de desgast al front occidental, el personatge principal mor d’intoxicació per gas. El mateix dia, el butlletí de guerra anuncia que no hi ha res nou a explicar per part d'Occident (d'aquí el títol de la novel·la: "Tot tranquil al front occidental"). Tot i això, Forss ha afegit un signe d’interrogació al títol del seu article.

Per a nosaltres, no hi ha cap signe d’interrogació: definitivament tot no està tranquil al front nuclear, ni molt menys! Al contrari: una nova cursa d’armaments nuclears, basada en les noves tecnologies i en què participen cadascun dels nou estats d’armes nuclears, ja porta anys en marxa. Si aquesta bogeria contínua està envoltada de calma i tranquil·litat, és perquè els mitjans de comunicació s’han oblidat d’informar-ne mentre es dedicaven a la crisi climàtica.

Mentrestant, ha sorgit un moviment mundial contra aquesta malaltia mental global que ha creat una situació totalment nova. Recolzada pel moviment internacional per la pau i el desarmament, la Campanya Internacional per a l'Abolició de les Armes Nuclears, la majoria dels estats d'armes no nuclears del món han tornat a considerar les indescriptibles conseqüències humanitàries i ecològiques de la guerra nuclear i han aprovat el Tractat de prohibició de Armes Nuclears (TPNW).

Ara ratificat per més de 50 països, el TPNW va entrar en vigor el 22 de gener d’aquest any, un esdeveniment que va ser ignorat als mitjans de comunicació massius dels estats nuclears i els seus aliats. Aquest desenvolupament va ser totalment ignorat per Stefan Forss en el seu article. Tot i això, "TPNW" es va escriure amb majúscules invisibles a tot arreu entre línies. I el missatge de Forss era clar: estimats lectors, no cregueu ni un minut que res hagi canviat amb el TPNW.

Per entendre aquesta estranya absència, fins i tot, d'una sola menció al TPNW, cal considerar la visió del món que es cultiva i es manté dins de la comunitat de "control d'armes" de les nacions nuclears. Aquesta col·lecció de generals, diplomàtics, agraïments i industrials d’armes viu en el seu propi món de llengua orwelliana.

Prenem, per exemple, la "defensa". Bé, si les armes nuclears reforcen la nostra "defensa", evidentment no estan bojos, sinó raonables. "Dissuasió" és una altra paraula clau, tan important per a les armes nuclears com "Déu" per a la religió. Si creieu en la "dissuasió", les armes nuclears no són una bogeria, sinó una opció aparentment racional. "Paritat" i "equilibri estratègic" són altres exemples de paraules que aparentment encara tenen sentit per als opositors a l'abolició nuclear.

Per a la resta de nosaltres, la producció continuada de nous sistemes d’armes nuclears o la “modernització” dels sistemes antics per assolir la “paritat” i el “equilibri” a la terra, al mar, a l’aire i a l’espai, ha tingut durant molt de temps va aparèixer com un excés estratègic i un desequilibri mental. D'altra banda, després del 22 de gener i l'entrada en vigor del TPNW, gran part del món considera ja criminal el manteniment d'un arsenal nuclear, per no parlar de "millorar-lo".

Forss, de manera intencionada o no, dóna suport a una visió del món que accepta la bogeria nuclear i ho fa equivocant nombrosos fets, i tots ells equivocats de la mateixa manera, és a dir, favorablement al govern dels Estats Units. Segons Forss, Gorbatxov i Reagan volien abolir les armes nuclears. Forss no dóna cap idea de per què no ho van fer. Per descomptat, no es van desfer de tots els míssils perquè Reagan va insistir a invertir en el seu esquema de "Star Wars".

Forss ens diu que "Tots els presidents dels Estats Units, des de Reagan fins a Barack Obama, han acordat que el paper de les armes nuclears després del final de la Guerra Freda ha disminuït i que la seva única tasca és actuar com a element dissuasiu de la guerra". Però el llibre de Dan Ellsberg, La màquina del dia final del judici: confessions d'un planificador de guerra nuclear, documenta el fet que presidents nord-americans que han fet amenaces nuclears públiques o secretes específiques a altres nacions, que ja sabem, han inclòs George HW Bush i Bill Clinton, mentre que altres, inclòs Barack Obama, diuen freqüentment coses com "Totes les opcions estan activades" la taula ”en relació amb l’Iran o un altre país.

Forss reconeix Obama que volia avançar en la idea d'un món lliure d'armes nuclears i afirma que durant el temps d'Obama "només es va tirar endavant un projecte de bomba única". Però els discursos d'Obama a Hiroshima i altres llocs van deixar clar que volia que el desarmament nuclear només es considerés en alguna generació futura. I el 2015, Obama va recolzar amb èxit la nova inversió més gran en armes nuclears des del suposat final de la Guerra Freda.

Segons Forss, Rússia volia acabar amb l'INF i, per tant, va optar per violar-la. Es pot discutir si Rússia la va violar, però no es pot discutir que Donald Trump la va acabar retirant-se il·legalment, mentre que el propi tractat va proporcionar els mitjans per resoldre les denúncies formulades contra Rússia, mitjançant inspeccions intrusives in situ, avalades per la verificació mútua per satèl·lit. i altres mecanismes de control i una Comissió especial de verificació per resoldre qualsevol controvèrsia.

Tot i que hi ha moltes culpes per recórrer i cap excusa per al militarisme rus, els mitjans occidentals semblen irracionalment decidits a no entendre que els Estats Units trobarien un soci disposat si optés per restablir els tractats INF, Open Skies o ABM i va optar per respondre a la proposta de Rússia de prohibicions d'armes espacials o ciberatacs, i mostrar cert reconeixement a la contenció militar de Rússia després de l'expansió de l'OTAN, la instal·lació de míssils als veïns immediats de Rússia, l'armament d'Ucraïna i la realització de grans assajos de guerra exercicis a Europa.