Kärnvapenfronten beweeg på sig / The Nuclear Front is Moving!

Deur Mikael Böök en David Swanson, HBLFebruarie 6, 2021

Blaai af vir eers die Sweedse soos gepubliseer in die Finse koerant HBL, en dan die Engelse.

På kärnvapenfronten råder regtig inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen, skriver kärnvapenmotståndarna Mikael Böök och David Swanson.

Die här artikel is inspirerad van professor Stefan Forss Agtergrondartikel (HBL Debatt 29.1).

Den nukleära “galenskapen”, som Forss kallar den - vi instämmer helt in hierdie beskrywing - förtjänar att studeras och analyseras ur olika synvinklar. Låt ons daarom moet kärnvapenvanvettets aktuella fas mot bakgrunden av die växande internasionale freds- och nedrustningsrörelsen.

Vorige rubriek “Op kärnvapenfronten intet nytt?” anspelar på Erich Maria Remarques berömda pacifistiska roman om första världskriget. Ek eindig av romanen, som skildrar soldaternas fysiska och andliga misär onder det utdragna ställningskriget på västfronten, omkommer huvudpersonen av gasförgiftning. Samma dag meddelar krigsbulletinen att ingenting nyttfinns att berätta västerifrån (därav romanens titel: “På västfronten intet nytt”). Forss har emellertid lagt till ett frågetecken efter rubriken.

För oss är frågetecknet onödigt: på kärnvapenfronten råder verkligen inget lugn! Tvärtom pågår sedan år tillbaka en ny kapprustningsrunda baserad på nya teknologier. Ek den deltar var och en av de vid det här laget nio kärnvapenstaterna. Om detta fortsatta vansinne omges av en skenbar stillhet beror det på att medierna har glömt att rapportera om det för att i stället rikta uppmärksamhet på klimatkrisen.

Onder tiden har en världsomspännande rörelse vuxit fram mot die globala sinnessjukdomen och hierdie rörelse har redan lyckats förändra läget. Uppbackad av den internationella freds- och nedrustningsrörelsen och dess spjutspets i FN, Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapnen (ICAN), har en majoritet av världens stater tagit sig en ny funderare över de outsägliga humanitära och ekologiska följderna av ett kärnvapenkrig. Detta har lett till att FN: s generalförsamling har godkänt avtalet om ett förbud mot kärnvapen (Verdrag oor die verbod op kernwapens, TPNW).

Die 22 Januarie i år trädde detta avtal i kraft - en händelse som massmedier i kärnvapenländerna och de lande som allierat sig med dem återigen föredrog att ignorera. Också Forss förbigick den saken med tystnad. Ändå stod “TPNW” att läsa med stora bokstäver mellan raderna i hans artikel, vars budskap således var klart om än outsagt: Kära läsare, tro inte för ett ögonblick att någonting har förändrats i och med kärnvapenförbudets ikraftträdande!

Vir att förstå hierdie märkliga frånvaro måste man försöka tänka sig in i den speciella syn på världen som odlas och upprätthålls av de som sysslar professionellt med “vapenkontroll” (wapenbeheer). Dit handel oor een slag brödraskap, en gemeenskap, beste staande generaals, diplomater, tankesmedjor en vapentillverkare som lever in his own world and talar sitt eget orwellska language.

Ta till exempel ordet “försvar”. Om nu kärnvapnen stärker “försvaret” är de knappast galna, utan snarare något som man bör hålla sig med om man är klok. “Avskräckning” är ett annat nyckelord, lika viktig för vapenkontrollgemenskapen som Gud för de religiösa. Ifall du råkar tro på “avskräckningen”, ja, då är kärnvapen inte en tokig utan en rationell option. “Paritet” och “strategisk balans” är ett annat exempel på ord som uppenbarligen nog låter helt rimliga för die som helst bara vill strunta i FN-avtalet om kärnförbud.

Men, för resten av oss framstår den fortsatta produktionen av nya kärnvapensystem, eller “moderniseringen” av de Redan existerande systemen, i syfte att uppnå “avskräckning”, “paritet” och “balans” på land, på haven, i luften och i rymden sedan län soos strategiese overkill och geestelike obalans. Efter den 22 januari och TPNW: s ikraftträdande anser en stor del av världen dessutom att blotta innehavet av en kärnvapenarsenal, för att inte tala om dess “förbättrande”, är kriminellt.

Meer eller mindre omedvetet onderstöder Forss alltså en syn på världen som godtar den nukleära galenskapen. Han tar samtidigt miste på flera fakta och varje gång på samma sätt, nämligen på ett sätt som gynnar VSA: s regering. Volgens Forss önskade Michail Gorbatjov en Ronald Reagan avskaffa inte bara medeldistansmissilerna, utan alla kärnmissiler. Men Forss wenke inte om varför de inte sedan gjorde det. Natuurlik inte, Reagan insisterade ju på att fortsätta med sitt “Stjärnornas krig”.

Forss berättar att “alla USA: s presidenter från Reagan till Barack Obama har varit överens om att kärnvapnens roll efter kalla krigets slut varit avtagande och att deras enda uppgift är att verka krigsavhållande ”. Mans Daniel Ellsbergs bok The Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, dokumentar en annan historia. Bland de av USA: s president as offentligt eller i hemlighet har hotat andra nationer med kärnvapen återfinns såväl George HW Bush som Bill Clinton Terwyl ander, Obama ook gereeld sien dat 'die hele opsie op die bord' in die huidige Iran of 'n ander land is.

Forss ger Obama förtjänsten av att föra fram idén om en värld utan kärnvapen och påstår att “bara ett enda bombprojekt drevs framåt under Obamas tid”. Men Obamas tal i Hiroshima och på andra platser visade klart att han endast ville att kärnvapennedrustning skulle tas till övervägande av en later generasie. Och 2015 stödde Obama framgångsrikt die grootste nya investerings i kärnvapen sedan det kalla krigets förmodade slut.

Volgens Forss önskade Ryssland skrota INF-avtalet och valde daarom att bryta det. Huruvida Ryssland bröt mot INF-avtalet kan diskuteras, men det kan inte förnekas att Donald Trump gjorde slut på avtalet genom att olagligt dra sig ur det. Avtalsbestämmelserna hade dock möjliggjort för parterna att lösa frågan om anklagelserna om Rysslands avtalsbrott genom inspektioner på platsen och ömsesidiga verifieringar med satelliter samt genom att tillsätta en en special verifieringskommissie.

Den ryska militarismen ska inte på något vis ursäktas. Medierna i västvärlden borde ändå begripa att USA should find en villig förhandlingspartner ifall man valde att återupprätta INF, Open Skies-avtalet och ABM-avtalet och att förhandla om Rysslands förslag angående förbud mot rymdvapen och cyber attacker. Mediernas vägran att inse detta förefaller irrationell. Vi behöver lite erkännande för Rysslands militära återhållsamhet efter utvidgningen av Nato, utplaceringen av missiler i Rysslands närmaste grannländer, upprustningen av Ukraina och anordnandet av stora militärövningar i Europa.

Mikael Böök, lid in Finlands Fredsförbund, lid van ICAN Finland, David Swanson, bedryfsleer, World Beyond War, Die VSA

Hierdie artikel is geïnspireer op die agtergrondanalise wat professor Stefan Forss in Hbl op 29 Januarie geskryf het onder die opskrif “All Quiet on the Nuclear Front?”

Dit is duidelik dat die kern 'waansin', soos Forss dit noem - en ons stem heeltemal saam met die beskrywing - verdien om vanuit verskillende oogpunte bestudeer en ontleed te word. Laat ons dus 'n diagnose stel van die huidige toestand van kernwaanzin, en ons mening oor die genesing daarvan, teen die agtergrond van die groeiende internasionale vredes- en ontwapeningsbeweging.

Fors se artikeltitel verwys na Erich Maria Remarque se beroemde pasifistiese roman oor die Eerste Wêreldoorlog. Aan die einde van die roman, wat die fisieke en geestelike ellende van die soldate tydens die langdurige uitputtingsoorlog aan die Wesfront uitbeeld, sterf die hoofkarakter aan gasvergiftiging. Op dieselfde dag kondig die oorlogbulletin aan dat daar niks nuuts uit die Weste te vertel is nie (vandaar die titel van die roman: "All Quiet on the Western Front"). Forss het egter 'n vraagteken by die titel van sy artikel gevoeg.

Vir ons is daar geen vraagteken nie: alles is beslis nie stil aan die kernfront nie, ver daarvandaan! Inteendeel: 'n nuwe kernwapenwedloop, gebaseer op nuwe tegnologieë en waaraan elkeen van die nou nege kernwapenstate deelneem, is al jare aan die gang. As hierdie voortdurende waansin omring word deur kalmte en stilte, is dit omdat die media vergeet het om daaroor te berig terwyl hulle hul aandag aan die klimaatkrisis vestig.

Maar intussen het 'n wêreldwye beweging teen hierdie wêreldwye geestesongesteldheid ontstaan ​​en 'n heeltemal nuwe situasie geskep. Gesteun deur die internasionale vredes- en ontwapeningsbeweging, die Internasionale veldtog vir die afskaffing van kernwapens, het 'n meerderheid van die wêreld se nie-kernwapenstate die onuitspreeklike humanitêre en ekologiese gevolge van kernoorlog oorweeg, en het die Verdrag oor die verbod op Kernwapens (TPNW).

Nou bekragtig deur meer as 50 lande, het die TPNW op 22 Januarie vanjaar in werking getree, 'n gebeurtenis wat in die massamedia van die kernstate en hul bondgenote geïgnoreer is. Stefan Forss het hierdie ontwikkeling heeltemal oor die hoof gesien in sy artikel. En tog is "TPNW" oral tussen die lyne met onsigbare hoofletters geskryf. En die boodskap van Forss was duidelik: geliefde lesers, moenie glo dat daar iets met die TPNW verander het nie!

Om hierdie vreemde afwesigheid van 'n enkele vermelding van die TPNW te verstaan, moet 'n mens die wêreldbeskouing wat gekweek en gehandhaaf word binne die 'wapenbeheer'-gemeenskap van die kernlande, in ag neem. Die versameling generaals, diplomate, bedankings en wapenindustrieë leef in sy eie wêreld van Orwelliaanse taal.

Neem byvoorbeeld 'verdediging'. Wel, as die nukes ons 'verdediging' versterk, dan is dit klaarblyklik nie mal nie, maar redelik. “Afskrikking” is 'n ander sleutelwoord, wat belangrik is vir kernwapens as 'God' vir godsdiens. As u toevallig in 'afskrikking' glo, dan is kernwapens nie 'n mal nie, maar skynbaar 'n baie rasionele opsie! “Pariteit” en “strategiese balans” is ander voorbeelde van woorde wat blykbaar steeds sin maak vir teenstanders van kernafskaffing.

Vir die res van ons is die voortgesette produksie van nuwe kernwapenstelsels, of die 'modernisering' van die ou stelsels om 'pariteit' en 'balans' op land, op die see, in die lug en in die ruimte te bereik. vir lank verskyn as strategiese oormatige en geestelike onbalans. Boonop word, na 22 Januarie en die inwerkingtreding van die TPNW, die handhawing van 'n kernarsenaal, om nie te praat van 'verbetering' nie, deur baie van die wêreld as krimineel beskou.

Forss, opsetlik of nie, steun 'n wêreldbeskouing wat kernwaansin aanvaar, en doen dit deur talle feite verkeerd te maak, en almal verkeerd op dieselfde manier, dit wil sê gunstig vir die Amerikaanse regering. Volgens Forss wou Gorbatsjof en Reagan kernwapens afskaf. Forss gee geen aanduiding waarom hulle dit nie gedoen het nie. Natuurlik het hulle nie van alle missiele ontslae geraak nie, omdat Reagan daarop aangedring het om in sy "Star Wars" -skema te belê.

Forss vertel ons dat 'Al die presidente van die Verenigde State, van Reagan tot Barack Obama, saamgestem het dat die rol van kernwapens na die einde van die Koue Oorlog afneem en dat hulle enigste taak is om afskrikmiddel vir die oorlog op te tree.' Maar Dan Ellsberg se boek, Die Doomsday Machine: Confessions of a Nuclear War Planner, dokumenteer die feit dat Amerikaanse presidente wat spesifieke openbare of geheime kernbedreigings vir ander nasies gemaak het, waarvan ons weet, George HW Bush en Bill Clinton ingesluit het, terwyl ander, waaronder Barack Obama, gereeld dinge gesê het soos: "Alle opsies is aan die tabel ”met betrekking tot Iran of 'n ander land.

Forss gee krediet aan Obama omdat hy die idee van 'n wêreld vry van kernwapens wou bevorder, en beweer dat 'slegs 'n enkele bomprojek gedurende Obama se tyd vorentoe gedryf is.' Maar Obama se toesprake in Hiroshima en elders het duidelik gemaak dat hy wil hê dat kernontwapening net in een of ander toekomstige generasie oorweeg moet word. En in 2015 ondersteun Obama suksesvol die grootste nuwe belegging in kernwapens sedert die vermeende einde van die Koue Oorlog.

Volgens Forss wou Rusland die INF beëindig en daarom verkies om dit te oortree. Dit is te betwyfel of Rusland dit geskend het, maar nie te betwyfel dat Donald Trump dit beëindig het deur onwettig hom daaruit te onttrek nie, terwyl die verdrag self die middele bied om die bewerings teen Rusland op te los deur indringende inspeksies ter plaatse, gerugsteun deur onderlinge satellietverifikasie. en ander moniteringsmeganismes en 'n spesiale verifikasiekommissie om geskille op te los.

Alhoewel daar baie skuld is, en geen verskoning vir Russiese militarisme nie, lyk Westerse media irrasioneel vasbeslote om nie te verstaan ​​dat die Verenigde State 'n gewillige vennoot sou vind as hulle sou verkies om die INF-, Open Skies- of ABM-verdrae te hervestig nie. en het gekies om Rusland se voorstel vir verbod op ruimtewapens of kuberaanvalle te beantwoord, en 'n mate van erkenning te toon van Rusland se militêre selfbeheersing na die uitbreiding van die NAVO, die installering van missiele in die onmiddellike bure van Rusland, die bewapening van Oekraïne en die instelling van 'n groot oorlogsoefening oefeninge in Europa.